Socialliberal replik
Oscar Sundevall har med anledning av min artikel i Liberal Debatt skrivit en replik till försvar för positiva rättigheter som till vissa delar är värd att besvara.
Sundevall menar att man inte kan göra någon meningsfull distinktion mellan positiva och negativa rättigheter, eftersom även de senare kostar pengar att upprätthålla och därför kan förmodas landa på andra än dem som orsakar kostnaderna. Jag ser inte detta som någon avgörande invändning mot distinktionen därför att med positiva rättigheter är hela idén att staten ska ägna sig åt att dela ut resurser som ursprungligen var någon annans, det finns heller ingen gräns för när detta uppdrag är slutfört om man väl lägger den makten i politikernas händer.
Negativa rättigheters upprätthållande skapar ingen sådan dynamik. Kostnader kommer inte per huvud att motsvara vad vederbörande betalt in, men det är inte konstigare än att några gäster vid buffébordet käkar mer än andra eller att några som betalat för en försäkring för ut sin premie och andra inte (eftersom ingenting hänt dem). Visst kommer vissa avvägningar att behöva göras inom nattväktarstaten, behovet av statskonst kommer ingen politisk teori runt, men något sluttande plan mot en växande statsmakt handlar det inte om, särskilt inte om statens avgifter tas ut frivilligt istället för via skatter.
(Jag noterar att Sundevalls länk går till en bok som tom döms ut av samma sidas recensioner som tillförandes föga nytt, och att en av författarna är den smått ökände Cass Sunstein, mannen bakom termen ”libertariansk paternalism”. )
Den andra relevanta invändningen är helt enkelt att Sundevall menar att frihet skapas av staten, och bland annat betyder att människor det är synd om (eller som socialliberaler tycker om att tycka synd om, typ alla handikappade) inte är fria. Det skulle bland annat röra alla som har fysiska förutsättningar som ”innebär att deras livsmöjligheter har kringskurits”. Staten ska enligt fortsättningen på denna fantasivärld ha i uppgift att bota alla krämpor och likställa allas fysik.
Enligt mitt enkla sätt att se på saken är man inte mindre fri för att det är synd om en, det är två helt olika saker. Bör så vara också, för annars görs vi till trälar under andras lidande (eller än vidare: under alla grupper som politiker tycker det är synd om). Att det är synd om någon innebär inte att han/hon eller staten har rätt att tvinga andra människor att göra dem till målet för deras liv. Betyder det att liberalen inte vill hjälpa dem som har det svårt? Absolut inte, men ingen ska inbilla mig att det behövs en stor stat som tvingar av människor pengar för att det lilla fåtal som inte klarar sig på egen hand och utan egen förskyllan hamnat i svårigheter ska få hjälp (en stat som lik förbannat aldrig finns där när cancersjuka fyrabarnsmammor vräks från sina lägenheter eller multihandikappade ungar ska få åka på sommarläger.)
Så ser principerna ut och där tycker jag och Sundevall helt enkelt olika, vilket har implikationer för vilken politisk ordning vi förespråkar. Gott så. Det är dessutom så vist ordnat att den ordning Sundevall förespråkar, där staten lovar att det inte ska vara synd om någon, kosta vad det kosta vill, har en term: socialliberalism. Den ordning jag förespråkar, där politikens ledvärde är individens frihet och fria marknader (alltså frivilligt utbyte mellan människor) har också en term: liberalism.
Jag har inte förnekat att socialliberalismen är en del av den liberala traditionen historiskt, eller att socialliberaler kan vara väldigt nära liberaler. Min poäng är att socialliberalismens principer medger även motsatsen och att socialliberaler sällan är särskilt liberala. Det är ohederligt av Sundevall att inte nämna att de första socialliberalerna, t ex Mill, var på det klara med att de förespråkade en blandning av socialism och liberalism. Alltså något annat än socialism lika mycket som något annat än liberalism (jag är därför inte helt nöjd med rubriken, det finns som jag skriver socialliberaler som är väldigt nära den liberala frihetspositionen). Rawls ägnas implicit ett stycke, och det råder ingen tvekan om att han är socialliberal snarare än liberal.
Vad övrigt är, är förvirring och kontrafaktiska historiespekulationer. Sundevall gillar Bismarck och menar att det stod mellan välfärdsstaten eller kommunistiskt förtryck. Jämfört med det senare är naturligtvis nästan alla system aptitliga, men det gör också argumentationen desto mer ohederlig. En tysk hade några decennier senare kunnat rättfärdiga sin röst på nationalsocialisterna, som ordnade betydligt större välfärdsstat än Bismarck, med samma argument (många gjorde det). Jag köper inte premissen att i det protektionistiska Bismarcktyskland så var det människors långtgående friheter och väl skyddade rättigheter som var det stora problemet.
Sundevall menar dessutom att det skulle vara ohederligt av mig att exemplifiera med Niklas Ekdal. Där hänger jag inte med alls. På vilket sätt skulle Ekdal inte vara socialliberal?
(Jo, och så drar Sundevall den där om Nozick också, fattades bara annat. Kommenterat i annat sammanhang här.)
Tuva Nordlund
oktober 31, 2007 @ 6:35 e m
Hejsan
Härlig sida du har här….
Hoppas du får en skön kväll
med massa mys oxå.
Kram Tuva
MittEgetJag
oktober 31, 2007 @ 9:50 e m
Finns det andra än liberaler som orkar tränga igenom ett blogginlägg på 800 ord ?? Jag gjorde det inte…
Mattias Svensson
oktober 31, 2007 @ 10:05 e m
MEJ/
Men kommentera orkar du? Det är bra, feedback är alltid välkommet, liksom långa repliker som jag ibland svarar på.
Jonas
oktober 31, 2007 @ 10:59 e m
Nu får du rätta mig om du har fel angående negativa och positiva rättigheter. För att negativa rättigheter skall upprätthållas ingen aktiv handling. De kränks om och endast om någon aktivt kränker dem. Därför kostar negativa rättigheter inget. Att det kan behövas en stat som skyddar de negativa rättigheterna är en annan story.
Positiva rättigheter däremot skall först bestämmas politiskt vilka de är för de kan skilja sig. Därför krävs det aktiva handlingar för att upprätthålla positiva rättigheter.
Oscar
oktober 31, 2007 @ 11:04 e m
Mattias, jag vet inte vilken nivå du vill lägga debatten på. Jag har medvetet i min replik på din replik på min replik (ehm..) valt att föra enklare argument och hålla textmassan kort, för att underlätta läsande. Men vill du höja den ”filosofiska” nivån är det OK med mig.
http://sundevall.blogspot.com/2007/10/libertariansk-replik.html
Henrik Sundholm
november 1, 2007 @ 1:07 f m
MittEgetJag:
I princip alla mina blogginlägg är faktiskt på över 800 ord. Mina läsare är inte så lata av sig 😉
Mattias Svensson
november 1, 2007 @ 9:39 f m
Oscar/
Jag har svarat på din blogg.
Jonas/
Mycket god poäng. Det var lite det jag for efter. Att säga att negativa rättigheter kostar är lite som att säga att det kostar med lättklädda tjejer eftersom en del får lust att våldta dem. Men visst, det finns rättighetskränkare och jag betalar gladeligen för att döma och fängsla dem.
Majkel
november 1, 2007 @ 11:18 f m
En liten twist på Bastiat känns passande:
Social-liberalism, like the ancient ideas from which it springs, confuses the distinction between government and society. As a result of this, every time we object to a thing being done by government, the social-liberal conclude that we object to its being done at all.
We disapprove of state education. Then the social-liberal say that we are opposed to any education. We object to a state-enforced equality. Then they say that we are against equality. And so on, and so on. It is as if the social-liberals were to accuse us of not wanting persons to eat because we do not want the state to raise grain.
Hur många gånger ska man behöva upprepa detta för Ekdal, Sundevall et al?
Emss Blogg
november 1, 2007 @ 12:46 e m
Jag är också medlem i bloggtoppen men jag förstår inte hur man får upp ikonen i sin egen blogg.
Viktoria Mörts
november 1, 2007 @ 12:47 e m
En annan kommentar på din artikel finns på http://davidekstrand.blogspot.com/2007/10/svensson-och-frihetens-grundvalar.html.
Gurraguzz
november 1, 2007 @ 1:34 e m
Jag tycker det finns en viktig otydlighet i den nyliberala argumentationen. Jag ska exemplifiera med ett utdrag av Mattias Svenssons replik till Oscar.
”Och nej, jag tycker inte att det är fel med hjälp till dem som behöver som är frivillig snarare än påtvingad. Vad har du för människosyn som får dig att tycka det omvända?”
Om vi ponerar att människor i nattväktarstaten INTE vill vara solidariska med handikappade och sjuka, är det I SÅ FALL ett problem för en nyliberal? Skulle ni I SÅ FALL omvärdera era ståndpunkter (som Nozick gjorde).
Skulle gärna vilja ha ett svar av typen:
Nej, det spelar ingen roll
Ja, det skulle spela roll men det är ett hypotetiskt exempel. Jag TROR inte att detta skulle inträffa i NV
Mattias Svensson
november 1, 2007 @ 1:39 e m
Gurra/
Ja, det skulle självklart spela roll, men jag skulle inte förrespråka en politisk lösning. Bristande välvilja och generositet är ett socialt problem, inte ett politiskt. Jag tror dock att ett samhälle där människor är fria att förverkliga sig själva är en god grogrund för generositet mot och förståelse för andras vilja och möjligheter att göra detsamma.
Redan i england på 1800-talet gavs så mycket till välgörenhet att organisationerna var tvugna att samarbeta och införa restriktioner för att pengarna de delade ut inte skulle bli passiviserande och uppmuntra snyltande. Det har sällan varit viljan att ge (pengar) utan snarare förmågan att verkligen hjälpa som varit den trånga sektorn.
Lennart Regebro
november 2, 2007 @ 2:54 e m
Jag har svarat på min blogg
Skeptiker
november 6, 2007 @ 3:26 e m
Nu förstår jag inte. Du argumenterar mot något som kallas för ”socialliberalism” när du själva verket tycks mena liberalism. Samtidigt använder du istället uttrycket ”liberalism” i betydelsen kryptoliberalism av det mer sekteristiska slaget.
Den konstiga argumnetationen som kryptoliberaler framför om att handikappade svältande barn kan vara ”fria” har knappast en del i den liberala traditionen.
Nils
november 6, 2007 @ 8:00 e m
Är det möjligen dags för en ny Godwins law? Typ: den som åberopar svältande eller handikappade barn får anses erkänna att man saknar bärande argument av intresse i moralfilosofiska diskussioner.