SvD och förmyndarpropagandan, igen

I januari skrev jag om att SvD på nyhetsplats förvandlats till ett veritabelt kampanjorgan för förmynderi. Detta illustrerat med SvD:s kampanjjournalistik för att förbjuda alkohol vid varje form av riksdagsrepresentation. Jag konstaterade då att tidningen. 1. Bara intervjuat förbuds- och restriktionsvänner 2. Att SvD:s journalister ofelbart valt deras vinkel på sina ofta mycket uppmärksammade nyheter och 3. Att inte en enda kritisk fråga ställts vid något av dessa tillfällen.

Nu är det dags igen. I två dagar har huvudnyheten varit kritik mot alkohollagen rörande utskänkningstillstånd. Kritiken har varit att kommunpolitikerna inte nitiskt drar in dessa tillstånd (med trolig konkurs som följd för näringsidkaren) så fort någon minderårig eller berusad serverats. ”Stark kritik mot dagens system” slår rubriken fast i dagens tidning. De intervjuade? Alkoholhandläggarna, en alkoholpolitisk jurist och Statens Folkhälsoinstitut. Samt nykterhetsivrande IOGT-NTO, vad nu de har med kroglivet att göra? Krögare, allmänhet eller ens beslutsfattande politiker lyser med sin frånvaro. Helt i enlighet med folkhälsoideologin ställs tappra förkämpar för kontroll och restriktion mot ”näringslivets intressen”, som om näringsidkarna var de enda med intresse av ett levande krog-, restaurang- och nöjesliv. Bara i två publicerade läsarkommentarer och bildkommentarer ges balanserande uppfattningar.

Så där fortsätter det. Ensidigt urval av förbittrade handläggare och aktörer med förbud och kontroller på agendan. Dessa får inte en kritisk fråga om det kanske är lagens bokstav som är för sträng, tillsynen för nitisk (om man inte får vara berusad på en krog, vad är då poängen?) sanktionerna för drastiska, eller om det verkligen behövs en universitetsutbildning för alkoholhandläggare för att ”höja yrkets status”.

Att samma tidning idag också bjuder på gratis och okritisk annonsplats för krav på ytterligare krångel och restriktioner kring att sälja cigaretter från samma förbudsintresserade folkhälsolobby torde inte förvåna någon. Någon som tror att ungdomar väljer att inte börja röka för att affärer (som inte får sälja tobak till minderåriga) tvingas lägga tobaksvarorna under disken istället för bakom? Eller är den främsta effekten att man jäklas med kioskägarna och krånglar till kännedom om utbud och produkter för dem som valt att röka? Det är några av de frågor som åtminstone vi SvD-läsare inte fick svar på.