Unken gammal alkosexism

Fram till 1955 rådde institutionaliserad sexism på alkoholområdet genom motbokens ransoneringssystem. Gifta kvinnor och hushållerskor förvägrades helt och hållet någon ranson och ogifta kvinnors var betydligt mindre än männens.

Denna alkosexism har visat sig vara förvånansvärt tålig även i modern tid. Länge vägrade Systembolaget ha cider i sitt sortiment, bland annat för att denna söta dryck kunde tänkas vara tilltalande för kvinnor. Och nu har vi alltså några lökar i en gravt statsfinansierad organisation som heter KSAN, som engagerat sig för att förbjuda lådviner.

De hänvisar till en undersökning av medelålders kvinnors dryckesvanor som sades visa att var tionde kvinna dricker ”riskabelt mycket”. Då ska man för det första veta att ”riskabelt” definierades som lite mer än ett glas vin om dagen (nio i veckan). För det andra konstaterade undersökningen att det var yrkesarbetande, högutbildade, gifta och socialt etablerade kvinnor som drack mer, medan helnykteristerna oftare var ensamstående, lågutbildade, förtidspensionärer eller långtidsarbetslösa och hade sämre hälsa (SvD 17/12).

Om inte ens högutbildade och framgångsrika kvinnor mellan 50 och 60 kan antas kunna bestämma över sina dryckesvanor utan löjliga pekpinnar och förbud (om än inte lika fånigt petiga som när folkpartisten Gabriel Romanus krävde obligatoriska nivåmätare på boxarna), då är det illa ställt med tilliten till det täcka könet. Den övervakande hederskulturen lever visst fortfarande någonstans där i lådvinets skugga.