Vad kan man göra?

Det kom ett mail med en intressant fråga som jag vidarebefordrar till bloggens alla läsare. Den var även uppe under finalen på Frihetsdagen igår. Kommer med en egen reflektion senare under dagen.


”Jag undrar helt enkelt vad du, som en av liberalismens frontrunners tycker att vi andra skall göra, som tycker oss ha andra kall samtidigt som vi vill verka för en friare värld?

Själv är jag doktorand/forskare inom naturvetenskap (teoretisk datavetenskap), och får genom mitt arbete ypperligt få, för att inte säga noll, möjligheter att diskutera ideologi och väcka tankar hos andra människor. Visst, det finns fika- och lunchraster, men det blir en begränsad mängd människor. Dessutom kan det vara direkt farligt att komma ut som för drogliberal på sin arbetsplats… Jag har givetvis en mängd vänner och en fästmö att plåga med eviga rättighetsteoretiska diskussioner på lediga stunder, men det hjälper inte nämnvärt i det större perspektivet, som jag ser det. Och visst, man kan gå med i något politiskt parti för att där verka för en liten del av de frågor man anser vara viktiga, men det kommer givetvis bara på sin höjd sluta i att det i alla kulturnämndens protokoll står att en ersättare för centerpartiet har reserverat sig mot samtliga beslut, och den insats som krävs kontra det avtryck som sätts i världen är… inte så liten.

Det finns många andra saker jag skulle kunna göra: börja blogga, starta ett upprop, arrangera en frihetskonferens osv, men alla dessa alternativ kräver om inte ett heltidsarrangemang, så åtminstone en väldigt stor mängd tid som jag helt enkelt inte har. Och jag kan knappast vara ensam om att vara i den här situationen, de flesta människor har ju jobb att gå till och därmed inte nämnvärt mycket tid över för allt det volontära arbetet, åtminstone inte om man skall hinna med att upprätthålla normala sociala relationer, göra matlådor, sova och jobba över inför deadlines.

Alltså (om du orkat läsa så här långt): vad kan jag göra?”