Vad kan man göra? II
– Varför fyller vänstern gatorna så fort de vill något, medan ett liberalt förslag på sin höjd försvaras av två tjoande CUF:are på ett öde Mynttorg?
– De andra har jobb.
Så skulle man kanske kunna parafrasera PJ O’Rourkes inledning till ”Parliament of whores”. Detta med anledning av frågan vad kan man göra för att göra samhället lite friare. Notera för det första att detta är en i grunden sund ordning. Människans frihet och rätt att leva för sin egen skull kan inte försvaras av människor som offrar sig för ”saken” och blir martyrer. Det finns så mycket annat i livet som lockar utöver politisk kamp, och ska så vara. Gör vad du känner för, och inte mer, blir därför liberalens kloka svar.
Fast det är ju i ärlighetens namn inte särskilt uttömmande, och lite för bekvämt. Jag tänkte därför lägga till två områden.
1. Var nöjd med vad du gör.
Ponera att man huvudsakligen jobbar med annat och på sin höjd hänger med i debatten, läser någon bok, går på något evenemang och ”plågar sina närmaste med rättighetsteoretiska diskussioner”. Ja, då är man ju i alla fall en målgrupp och konsument av böcker, magasin och evenemang som helt eller delvis riktar sig till liberaler. Hur skulle sådana alls komma till stånd utan publik? Och hur skulle böcker kunna spridas i vidare kretsar om det inte fanns en kärna av folk som läste det mesta, även om de inte gjorde mer än köpte och läste boken och diskuterade den med sina närmaste. Att bilda sig själv är också att vara en marknad, att påverka utbudet, något liberaler borde vara de första att inse betydelsen av.
2. Gör en liten sak ibland.
Mycket energi går åt att klaga på saker, men när berömde du senast någon som gjort något bra. Har majoriteten i din kommun gnetat igenom en skattesänkning med tio öre? Varför inte lägga en minut på ett litet, välformulerat tackmail till kommunalrådet. Det blir en liten men välkommen motvikt till alla intressegrupper som ylar över att pengarna inte skickats i deras gap. Har det skrivits bra om marknadshyror skicka lite beröm, eller tipsa den politiker du röstat på om artikeln. Är det riktigt bra, varför inte skicka en blomma? Det är förvånansvärt enkelt att addera små insatser, särskilt idag via nätet.
Alternativt är det naturligtvis bra om man skickar välformulerade kritiska frågor och synpunkter till den som gjort något dåligt. Men varken du eller mottagaren blir glad av att bara fokusera på det negativa.
fashion & chic
mars 6, 2008 @ 4:54 e m
trevlig torsdag!
JohanH
mars 6, 2008 @ 5:43 e m
Det viktigaste man idag kan göra är att själv respektera andras rättigheter och liv. Genom att göra rätt för sig i alla lägen Om man redan gör detta ganska bra kan man bli nästan rabiat på detsamma.
Själkklart stora grejer som att inte ljuga, vara otrogen, stjäla, bruka våld, köpa stöldgods, etc. men också mindre saker som att inte planka, slänga sitt skräp själv, inte tränga sig i trafiken, köpa skivan istället för att ladda ned olagligt, etc.
De stora frihetshoten idag i västvärlden kommer iinte i från staten utan i från hur vi människor brukar vår frihet. Med eller utan respekt för andra.
Jakob Dlouhý
mars 6, 2008 @ 9:51 e m
Jag tror dock att brevskrivaren sätter fingret på något som många av de frihetsvänner i Sverige i dag känner:
Avsaknaden av tillräckligt motstånd mot en allomfattande stat. Det finns få föreningar eller sätt att engera sig på om man är (verkligt) liberalt sinnad, än mindre finns det sätt för folk som vill att i praktiken ta upp kampen mot denna politik (annat än genom att ignorera stupida lagar och regler i vardagen, räcker långt men är inte alltid tillräckligt tillfredsställande).
Det är inte första gången jag hör den fråga som ställs av brevskrivaren från svenska liberaler. Jag tror att det finns en efterfrågan efter organiserat motstånd mot stat och lagar men att tillgången inte svarar mot detta. Vi får hoppas att marknaden kommer att lösa detta helt enkelt, och marknaden som vi alla vet är ju du och jag. Fler konkreta frihetliga initiativ och aktivism efterlyses!
Jakob Dlouhý
mars 6, 2008 @ 9:54 e m
Och jag måste definitivt ifrågasätta JohanH:s analys att de stora hoten mot friheten kommer från andra individer och inte staten. Det är miltals från min egen verklighet och uppfattning och jag kan inte se på vilket sätt man kan uppfatta saker på det sättet när vi fortfarande har en rad svårt förtryckande lagar och maktapparaturer samt skattetryck som skulle få vilken medeltida fogde som helst att dö på fläcken av ren och skär glädjechock och förvåning.
Todorin
mars 6, 2008 @ 10:31 e m
”De stora frihetshoten idag i västvärlden kommer iinte i från staten….”
Om jag då bortser från att de lägger beslag på mer än halva min inkomst och delar ut till någon annan? eller?
Pelpet
mars 6, 2008 @ 10:45 e m
Den som har att jobb kan också donera en månatlig summa till något lovvärt eller vara medlem i en organisation vars politiska agenda man stödjer. Svenska Brukarföreningen? Skattebetalarna? Amnesty? Fler förslag?
Jakob Dlouhý
mars 6, 2008 @ 11:10 e m
Jag tror helt enkelt att det finns en utbredd frustration hos många svenska liberaler och att folk vill göra någonting konkret.
Sedan vänder jag mig också vidare mot att individualister inte skulle kunna samarbeta. Det finns ingen överträffad dynamik och kraft såsom hos fria och starka individer som FRIVILLIGT går samman för ett gemensamt mål och i en gemensam organisation. Kollektiv behöver inte nödvändigtvis betyda kollektivism, om det är baserat på frivilliga relationer är det oöverträffat i effektivitet.
jojjo
mars 7, 2008 @ 9:13 f m
Vad är det för fel på kollektivism? Så länge ingen tvingas att göra saker är det väl ok?
JohanH
mars 7, 2008 @ 1:04 e m
Jakob m.fl.:
Betänk att privat företagande är en form av kollektiva projekt. Frivilliga och kollektiva.
Inget fel med det. Tvärtom är hela basen i all liberalism frågan om hur vi skall samarbete – inte att till varje pris göra saker ensam.
Todorin;
Sant. Men likväl är dagens beskattade undersåte mycket mycket mycket friare i praktiken än den där medeltida bonden (eller drängen). Så du missar målet när du, likt feminister, bara tittar på siffrorna och inte på hur folk faktisk har det.