Välfärdsstaten + övervakningsstaten = sant

Det var en del som blev arga när jag här om dagen skrev att den svällande övervakningsstaten hör ihop med den svällande välfärdsstaten. Storbritanniens behandling av EU:s direktiv om att lagra alla mail och alla personers nätsurfande borde, dessvärre, göra slut på alla tvivel. Denna lagring av kommunikation var från början motiverad av terrorism och grov brottslighet, men nu ska varenda myndighet och kommun få tillgång till registren i syften som att skydda folkhälsan och för att folk inte ska skada sig själva.

“Councils and health authorities are to be given the right to access e-mail and internet records under surveillance powers to be introduced next year, the Home Office said yesterday.
Although first proposed to tackle terrorism and serious crime, powers have been extended to cover other criminal activity, public health, threats to public safety and even prevention of self-harm.”

Det är bara en av många planer på att utöka statens övervakande makt på områden som handlar om välfärdsstatlig paternalism. Det går i båda riktningarna, övervakningen utökas av paternalism och paternalismen ursäktar ny övervakning. Per Ström skrev här om dagen väl om kristdemokraternas förslag om personlig koldioxidransonering, och hur detta förslag ökar övervakningen av vårt vardagsliv och bygger upp en enorm kontrollapparat över allt vi köper och förbrukar.

När vi väl har ett system för konsumtionskontroll, varför inte utnyttja det för att förbjuda vissa människor att köpa fet mat, ransonera kalorierna för folk i allmänhet och sätta tjockisar i läger? Det är i alla fall vad brittiska staten diskuterar.

“electronic ‘fat quota’ ration cards may keep a closer eye on obese people’s food purchases and ration specific items; it could even be used to identify overweight teenagers that should attend government-run summer fitness camps…

supermarkets, responding to government regulations similar to those on cigarettes and alcohol, arbitrate on which customers can buy high fat foods…”

Den som vill hävda att övervakningsstaten inte kommer att utnyttjas av en svällande och maktfullkomlig välfärdsstat med ambitionen att kontrollera vad vi köper och hur vi lever våra liv, eller att denna välfärdsstat inte i sin tur genererar mer statlig övervakning och kontrollsystem, har med andra ord rejäl uppförsbacke. Det är en tanke utan något stöd i den verklighet vi ser omkring oss. Kampen mot övervakningsstaten och kampen mot välfärdsstaten hör ihop. Vilket nu inte i sig innebär att man måste vilja avskaffa allt.