Varför är man en ?konsumentorganisation? om man bara vill förbjuda saker?

– Det är ett felvänt resonemang att man måste bevisa riskerna. Konsumenterna behöver inte de här färgämnena.

Det säger Jan Bertoft i dagens SvD. Han är förvisso generalsekreterare i Sveriges konsumenter, men så mycket talesman för konsumenter är han inte. Föreningens medlemmar är huvudsakligen 27 andra föreningar, från centerkvinnor, lokala pensionärsföreningar och biodynamiker till Unga Örnar, LO, ABF och PRO. Kort och gott: folk som är rädda för allt nytt och folk som gillar att bestämma i salig blandning. Tacka sjutton för att Bertoft alltid är ute och viftar när något ska varnas för eller förbjudas.

Nu har de startat krig mot så kallade azofärger. Detta på basis av en undersökning som för det första slog fast för att kopplas till hyperaktivitet krävs motsvarande 200 gram godis om dagen för en nioåring och för det andra att det lika gärna kan bero på något annat av de testade livsmedlen, exempelvis om man dricker 2 liter läsk om dagen eller äter ett halvt kilo sylt. Effekten på hyperaktiviteten är förvisso även i sådana fall inte särskilt stor, och som framgår i SvD-artikeln är färgämnet i vilket fall inte särskilt vanligt förekommande.

Ändå är det som vanligt. Stora rubriker i SvD och stort medieutrymme åt en företrädare för ett perifert korporativt organ som hävdar sig veta bättre vad ”konsumenterna behöver” än vad vi konsumenter själva gör.