Varför hatar vänstern?
Det har blommat upp lite kollektiva socialistbloggar på sistone, det är säkert en organisationsform som passar. Ett nytillskott heter Proletärbella. Jag tänkte faktiskt avstå från att göra mig lustig över att det bakom det feminint klingande namnet tycks dväljas enkom unga män eller det faktum att dessa ungsocialistiska grabbar ägnar sig åt att agera kollektiv motvikt till en 17-årig MSU-flicka (förvisso en väldigt smart sådan).
Det finns en viktigare fråga att ta upp. Jag läser nämligen att ungsocialisterna med denna sin opposition ”hämtar… lite av sitt klasshat”. Vilket för mig till ifrågasättandet av detta hat: Varför hatar vänstern? Vem hatar ni? Och med vilken rätt?
Jag fick för ett tag sedan en kommentar från en ”Johan” som avslutades ”med välgrundat klasshat”. Jag svarade då:
Får jag för övrigt fråga på vilka grunder du går och sprider ”klasshat” omkring dig? Utöver att det är en primitiv tanke att döma folk utifrån ras, kön eller klass/inkomst (eller föräldrars klass/inkomst). Du känner såvitt jag vet inte mig, vad vet du då om min klass? Vad vet jag om din? Du kanske är läkarson eller annan välbärgad medelklass närandes lite tokradikala revolutionära drömmar i dina tonår som så många andra i vänstern. En sådan som ser ner på verklig arbetarklass. De som lyssnar på dansband och Per Gessle, läser Guillou, röstar på sossarna (och i andra hand på moderaterna), åker på husvagnssemester och handlar utan tanke på ”ekologi” och ”rättvisemärkt”. Vad vet jag vilken klass det är du hatar, egentligen? Kanske är det din egen, som du projicerat på dina meningsmotståndare.
Eller så kanske du är ”riktig” arbetarklass (OBS! Det räknas inte att din farfar jobbade på bruket). Ger det dig rätt att hata andra? Hur du är född eller vad för karriärväg du har valt? Och vem hatar du egentligen, alla som inte tycker som du, eller alla som inte är som du?
Samma fråga riktas härmed till var och en av Bellaproletärerna.
(Uppdatering: Bloggaren Loke ger sig på ett svar som dessvärre innehåller mer ord och invektiv än svar på frågorna ovan. Visst kan man hata en människa som gör andra människor illa, dvs på grund av deras valda handlingar. Men att hata en hel grupp av människor på basis av deras ursprung, yrke eller inkomst, det är något annat. Vare sig ursäktat eller förklarat av Loke.
Om det nu är rätt att ”klasshata”, Kristoffer, vilka hatar du då? Hatar du mig? Är det på grund av att du inte kan hantera att vi inte har samma åsikter och uppfattningar, för du kan rimligen inte känna mig särskilt väl till andra egenskaper? Hatar du socialister med täta föräldrar? Hatar du kulturvänstern som väl aldrig gjort ett proletärt handtag? Hatar du liberaler med enkel bakgrund? Hatar du på grund av din egen bakgrund eller dina egna åsikter?)
JohanH
maj 15, 2008 @ 9:16 f m
Nog vet vi att hatet är främsta drivkraften för vänstern, men vanligen brukar de ju dementera detta friskt. ”Oh nej det är kärlek!” som det kan heta efter någon stnkastar- och fönsterkrossarturné.
Det här kärleksgullandet, som motiv för ett socialistsamhälle uppbackat av en benhård polisstat, är nog i mina ögon värre än hatet. Det är i varje fall ärligare med klasshatet.
…och så visar man ju också tydligare de likheter med fascismen man ändå besitter (trots all svada om ideologi).
Johanna
maj 15, 2008 @ 9:48 f m
Ja det där med hatet har jag funderat på många gånger, inte minst sedan min egen söta lillebror börjat proklamera i tid och otid hur hatisk han är och hur bra (!) det är att hata (politiskt) för då händer det något. Jag tycker det är sanslöst skrämmande. Hat är för mig den där allra yttersta kanten innan stupet och nerifrån avgrunden kommer knappast något konstruktivt. Nog för att alla känslor blir uppförstorade in absurdum när hormonerna far runt som MC-kalvar på grönbete i kroppen, men vad är det för fel på uppbyggande känslor och tankar? Nåja, så länge man inte tar hatet till handling så är det väl each to his own antar jag, har bara så svårt att förstå vad det är som är så roligt med att hata.
hajjen
maj 15, 2008 @ 10:11 f m
Det är en väldigt bra fråga Mattias. Och det riktigt vidriga är att de hatar med sådan moralisk övertygelse, med sådan indignation. Samma vänster som förespråkar idéer som kostat så många människors liv. Fast å andra sidan borde man inte bli förvånad, det socialistiska lägret har väl aldrig varit känt för sin självinsikt eller ödmjukhet.
Anders Svensson
maj 15, 2008 @ 10:23 f m
Jag fattar verkligen inte det där med hat heller. Mer än möjligtvis som en slags symbolisk känsla, eller ett slags formaliserat sätt att utrycka isg som jag dock inte tycker är så bra. Jag föredrar kärlek och föståelse. Det är betydligt trevligare.
Jonas V
maj 15, 2008 @ 10:56 f m
En vinnare i Farmen skrev om att liberaler borde omfatta vänsterns människokärlek.
Problemet är att vänstern inte drivs av någon kärlek till medmänniskor utan man drivs av hat, avund, missunsamhet och lättja.
Patrik
maj 15, 2008 @ 11:58 f m
Ett möjligt svar från en vänsterperson skulle väl vara att det beror på att högern har ett klassförakt.
Men hatet är alltid destruktivt, föraktet kan komma från den som har åstadkommit något och som därför föraktar alla som inte gjort det. Eller så kan föraktet vara en försvarsmekanism för att slippa lära sig något och den sortens förakt kan rikta sig åt alla håll.
Liberaler hatar nog aldrig en person som har gjort något bra. Och det gör oss till lite bättre människor. Detta sagt helt utan ironi.
Alexander Funcke
maj 15, 2008 @ 1:36 e m
Lyssnade nyss på en gammal CD med kamrat Robert Bloms eminenta ”Hata lidingö (remix)”, den innehåller en blodröd strof som behandlar ämnet:
”Den här låten är tillängnad alla rikemansbarn som har fötts med guldsken i mun. Alla ni Von, alla ni Af, alla ni adelssvin. Nu har haft alla dörrar öppna men ändå valt att se ner på oss i alla år.
Av det föraktet föddes hatet, det hat som den här låten är skapad av.”
Så man klarar sig alltså undan hans hat om man inte är ett s k rikemansbarn?
Ptja, sedan går ju versen:
”Jag hatar Lidingö! Jag hatar Danderyd! Jag hatar Östermalm”
Det går nog att slå fast alla som bor där inte är rikemansbarn. Så till vida att det inte just är barn han hatar, men,… ja jävlar.
Men han försäkrar iaf senare i samma låt:
”Men jag dömer ingen människa rakt av…”.
Slutsatsen efter denna kvalitativastudie är att en blodröd klasshatare inte riktigt har koll på vem han hatar och varför. Att han hatar är dock klart.
Jonas V
maj 15, 2008 @ 1:41 e m
När jag läste Patriks kommentar känner jag att det är en kommentar för europeiska förhållanden. I USA är det inte så. Där behandlar man andra människor som jämlikar även om det råkar vara en svart städerska. Man är helt enkelt mer hänsynsfull mot varandra.
Att det sedan kan vara tuffare i arbetslivet är en annan sak.
Kristoffer Ejnermark
maj 15, 2008 @ 2:51 e m
Jag ger dig en liten grundlektion om klass som svar på dina frågor på min blogg.
Åsiktsfarsan
maj 15, 2008 @ 3:31 e m
Nån skrev att man i USA behandlar varandra som jämlikar.. Jo de är ju verkligen kända för det…
Kolla gärna in Åsiktsfarsan – istället för alla morsor…! Ny blogg för dig som vill läsa om hur det är att vara farsa & om andra ovanliga saker i mitt vanliga liv!
Nils
maj 15, 2008 @ 4:12 e m
”Klasshat” och annan kamp mellan olika intressegrupperingar är den logiska följden av en stor stat som kan röva och förtrycka till förmån för de som kontrollerar den.
Ömsesidig respekt och tolerans är den logiska följden av ett fritt samhälle där du bara kan berika dig genom att tillgodose andras behov.
Jonas V
maj 15, 2008 @ 7:35 e m
Åsiktsfarsan,
jag vet inte om du är ironisk när du svarar mig om hur folk är i USA. Själv grundar jag min åsikt på erfarenhet. Jag har varit i USA mellan 20 och 25 gånger, besökt 42 delstater och tillbringat nästan 2 år där totalt.
När jag tog med min mamma 2004 imponerades hon av den respekt människor behandlade varandra.
Att folk på film inte alltid är trevliga är en annan sak.
Björn Axén
maj 15, 2008 @ 10:29 e m
Som jag förstått marxistisk teori (vilket visserligen är ett stort trassel) är klass en fråga om relationer. Här skillnaden mellan ”de som äger produktionsmedlen/de dominerande/borgarna” och ”de som måste arbeta/de dominerade/proletärerna”.
Att hata en klass är en knäpp konstruktion. Eftersom det handlar om en relation så är det alltså den relation som hatas. Eftersom det är borgarna som tjänar på relationen är det de som upprätthåller den. Man hatar alltså inte borgarna per se utan den struktur de upprätthåller. Tyvärr missas ofta detta i diskussionen.
Att detta bygger på en absurd ontologi och epistemologi är en annan fråga.
emma
maj 16, 2008 @ 2:07 e m
”Och med vilken rätt?” – sedan när krävs det någon slags rätt för att få hata?
Och var kan man ansöka om den rätten? På samma ställe där man ansöker om att få älska?
Mattias Svensson
maj 16, 2008 @ 2:35 e m
Med vilket rättfärdigande om du så vill. Av vilka skäl. Tydligt nog?
Idealitet
maj 16, 2008 @ 4:54 e m
Klasshat handlar inte bara om att hata borgare. Det handlar framförallt om att hata sin situation som underordnad kapitalet.
Mattias Svensson
maj 16, 2008 @ 5:05 e m
Jepp, att leva i ett kapitalistiskt samhälle är ju något av det värsta som drabbat mänskligheten genom historien; välståndsmässigt, livslängdsmässigt, lyckomässigt.
Eller vänta. Tvärtom. Fast det visste ju redan Marx.
Petter Nilsson
maj 16, 2008 @ 5:31 e m
Jag försökte mig på ett seriöst svar.
http://antigon.wordpress.com/2008/05/16/om-klasshat-och-karlek/
Eskil
maj 16, 2008 @ 10:04 e m
Varför hatar vänstern… därför dom välbeställda alltid avskytt oss och ser sig bättre än vanliga människor trots att vi/dom jobbat ihop deras förmögenheter. Varför vill inte det fina folket beblanda sig med vanligt folket ute i utelivet i deras reservat. Varför kallar dom oss drägg, förlorare och dumma,lata medelmåttor. Varför skrattar dom åt folk som väntar på bussen när dom kör förbi i deras Porsche på väg intill staden. Deras attityder föder våra…deras aktioner ger våra reaktioner…klasskamp kom inte till av en slump.
nicklas eriksson
maj 16, 2008 @ 11:30 e m
Klasshat är inte ”rätt” eller ”inte rätt”, det bara är. Fullt naturligt att hata sin förtryckare eller de som hotar ens maktposition.
ostaren
maj 17, 2008 @ 1:21 f m
För det första hatar vänstern för att dem har starka ideologier som inte utövas av våra nu sittande makthavare. Den andra frågan du ställer är:”vem hatar ni?” Vänstern hatar ingen..(vilket du missuppfattat) utan dem hatar en generalisering av människor som har olika ekonomiska förutsättningar, där ”du eller jag” inte är relevant då det är en generalisering. Du frågar även om rätten att hata. Vet ej om du menar rent moraliskt eller på något annat sätt. Alla har väl rätten att hata då det dessutom är en av våra grundlagar att få uttrycka vad man tycker. Detta får mig även att se att då du inte anser att man ska få hata utan grunder gör DITT resonemang diktatoriskt, vilket är värt att ifråga sätta…
Frustrerad
maj 18, 2008 @ 12:19 f m
Individualister som använde kollektivistisk brännmärkning av den samlade motståndarsidan utifrån ett mindre lyckat inlägg av en snubbe som alltid slänger sig med tröttsamma överdrifter.
Okej.
Varför är den samlade blogghögern efterbliven? Eller finns det något cyniskt nedlåtande i den ofelbara puerila tonen och kugghjulsbefriade tankemaskineriet som syns utåt? Jag själv är opolitisk och reagerar på två saker när jag läser politiska bloggar från höger och vänster. På vänsterkanten finns en normalfördelning av kloka skribenter och rena stolpskott. På högerkanten finns det bara kalasdårar om man får tro bilden utåt. De enda som verkar seriösa och förmögna att formulera tankar som fler än barn kan ta på allvar är Norberg och Annie Johansson.
Så min fråga är, skriver du (i det här fallet) som en sinnessvag pajas för att du är en, eller för att du föraktar dina läsare och bara tror att de går att tilltala på en sjuårings nivå?
Mattias Svensson
maj 18, 2008 @ 8:16 f m
Jag är nu varken samlad eller höger, men briljera gärna med de högstående resonemang som finns på vänsterkanten, varsågod. Ad hominem ser jag dock inte som exempel på något högstående intellekt.
Notera f ö att det är flera begåvade socialister som tagit klasshatet i försvar, och fört debatten vidare.
Roberth Ström
maj 20, 2008 @ 9:08 f m
Arbetaren och kapitalisten lever i symbios. Nöjda arbetare högre produktivitet och högre vinst. Ingen företagsledare vill ha missnöjd personal. Utan kapitalisten hade de inga jobb. Dessutom har kapitalisten förmodligen varit arbetare men kommit upp sig genom lån och hårt arbete. Avundsjuka är vad det bottnar i. Att inte kunna se någon som lyckats. Väldigt få föds med rikedom i Sverige kom ihåg det.