Varning: Jämfört med dem som lever längst kommer alla andra att dö för tidigt
Det låter som vanligt väldigt alarmerande när en ny fetmastudie producerats. ”Fetma lika illa som rökning” skriver DN i en huvudrubrik på hemsidan. Det var ju inte riktigt sant. Jämförelsen med rökare gäller extremt svår fetma med BMI över 40. Så feta är bara någon tiondels procent av den svenska befolkningen.
Tittar vi närmare kan vi istället konstatera att studien visar att den överväldigande majoriteten svenskar inte behöver bekymra sig om några viktrelaterade hälsoproblem. Så kallad ”övervikt”, ett BMI mellan 25 och 30, är som så många gånger tidigare fastslaget inte ett viktspann relaterat till ohälsa och förtida död. När man jämför gruppen ”normalviktiga” med gruppen ”överviktiga” händer det inte sällan att den senare gruppen har något längre livslängd. Inget i Lancetstudien motsäger detta.
Men för att ge ett annat intryck har man valt ut ett smalt segment på BMI 22,5-25 som är förknippat med allra längst livslängd. Mot denna måttstock har man konstaterat att alla som är tyngre eller lättare löper något ökad risk att ”dö i förtid”. Detta kan förblinda oss för det faktum att en bra bit över 80 procent av svenskarna ligger i BMI-spannet normalvikt och ”övervikt” där alltså riskerna ens jämfört med dem som lever allra, allra längst fortfarande är små. De allra flesta har alltså inte några viktrelaterade hälsoproblem att tala om (så länge de inte försöker banta sig ner till ”idealvikten”), även om det är hälsofarligt att vara väldigt fet eller väldigt smal. Intet nytt under solen.
Apropå Lancetstudiens optimala viktkategori med ett BMI i normalviktens övre spann (BMI 22,5-25) på gränsen till så kallad övervikt (25-30) så passar vi väl på att än en gång gnida in hur fel ute Statens folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket var i sin förmyndarplan kring vikt och hälsa för några år sedan. Det var precis mot denna den allra friskaste gruppen de 2005 ville inrikta sina åtgärder (”Förebygga viktuppgång från normalvikt till övervikt hos vuxna.”).
En mer sansad reaktion kommer från SvD:s idagsida idag. Där varnar två psykologer för de orealistiska förväntningar som följer av att alla förväntar sig optimal hälsa och hur det leder till överdriven rädsla för fullt naturliga saker som stress. Eller att vi väger olika mycket, kunde de ha lagt till, och kanske också ett kritiskt förhållningssätt till Lancetstudiens upplägg som ju bygger på att jämföra alla med dem som lever allra längst. Men den konsekvensen från en dag till en annan vore kanske att begära för mycket av en stor svensk morgontidning.
wsad
mars 19, 2009 @ 9:25 f m
Smög det sig in en liten anglicism i den sista meningen?
Mattias Svensson
mars 19, 2009 @ 9:32 f m
Det bjuder jag på.
Tomas
mars 19, 2009 @ 9:57 f m
Jag ville också kommentera det! Men sen läste jag på wiki att man säger så nuförtiden. 🙁
Annars tror jag det är konsekvens man ska säga. Fast hur mycket roligare är det inte med konsistens? 😀
Mattias Svensson
mars 19, 2009 @ 11:24 f m
Smickrande med språkbegåvade läsare. Och så kallar de bloggosfären en kloak.
Galna kocken
mars 19, 2009 @ 6:26 e m
Din blogg är alltid lika kvalitativ som vanlig. =)
Det är farligt att leva, man kan dö! Ha ha..
termisk avfuktare för krypgrunder
mars 20, 2009 @ 8:02 e m
Det riktigt sjuka är ju att de stora riskfaktorerna aldrig debatteras i dessa sammanhang. Jag skulle t ex tro att överdödligheten för dåligt inomhusklimat (radon, mögel, kvalster, bakterier, volatila föreningar etc) väsentligt överstiger överdödligheten från fetma.
Dessutom undrar man ju om inte en del av överdödligheten vid fetma kommer av alla märkliga bantningskurer folk utsätter sig för och av stigmatiseringen i sig. Det är ju t ex visat att det är mer skadligt att försöka sluta röka och misslyckas än att fortsätta röka.
Mattias Svensson
mars 21, 2009 @ 10:55 f m
Intressant, har du källa på det där sista?
Prima
mars 29, 2009 @ 1:06 f m
Efetrsom tio år längre nästan alltid betyder tio år på ett misserabelt äldreboende…sittande i blöjor…så väljer jag att röka….!