Varning: Negligerbara risker kan göra politiker hyperaktiva!
Låter ni er treåring stoppa i sig 100 gram godis om dagen? Äter nioåringen motsvarade en stor chokladkaka på 200 gram om dagen? Jaså inte. Då kan nog ni också strunta i larmrubrikerna om att ”Tillsatser i godis ökar risken för hyperaktiva barn”. Och låter ni till äventyrs era ungar käka sådana mängder godis på daglig basis har de nog större problem än att färgämnestillsatserna skulle kunna leda till en genomsnittligt höjd aktivitet motsvarande 0,2 på en skala där 2 innebär diagnostiserad adhd.
Då har vi inte ens gått in på det faktum att eftersom färgämnestillsatserna bara finns i cirka 10 procent av godiset (och inte i de större livsmedelskedjornas godis), så skulle svenska småbarn rent statistiskt behöva mula i sig något kilo godis om dagen för att få i sig tillräckligt med färgämnen. Om de nu inte tutar i sig drinktillsatser och cocktailbär på daglig basis, för där är samma färgämnen tillåtna. Fat chance!
Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter tycker ändå att det är läge att dra till med ett förbud mot färgämnena. De är inte bara farliga, utan gubevars ”onödiga” och vilseleder konsumenten genom att ge godiset (och cocktailbären) annan färg. Därför bör regeringen, enligt Schlyter, ägna tid och resurser åt att traggla frågan genom Bryssels papperskvarnar för att kunna förbjuda ämnen som alltså inte är ett problem om inte små barn äter enorma mängder godis.
Det roliga är att den nu så uppmärksammade studien i Lancet hanterat diverse tillsatser i grupp, och att den förhöjda risken för hyperaktivitet inte behöver finnas i färgämnena. Den kan orsakas av ett konserveringsmedel för sylt (om en sextiokilos person äter en stor halvkilosburk om dagen) eller läsk (om samma person bälgar i sig 2 liter dagligen). Detta konserveringsmedel finns rentav naturligt – i lingon!
Carl Schlyter borde alltså i konsekvensens namn vilja förbjuda lingon, hur nu det skulle gå till. Kanske rentav förbjuda skogspromenader för att vara på den säkra sidan? Men det vore nog lite övermaga, till och med för ett politiskt blåbär.
Hanna
september 7, 2007 @ 11:25 f m
Det där med mängden var precis vad jag funderade över när jag såg ”nyheterna”. Vore ju trevligt om media för omväxlings skull redogjorde för hur mycket man behöver få i sig för att effekten ska uppnås…
Ozjeppe
september 7, 2007 @ 1:00 e m
Myndighets- överförmynderi åsido… det är dessutom skönt att ha bloggosfären och såna pålästa som Mattias att filtrera igenom allt som pressen väljer att vinkla som ”HOT” och ”ATTACK”!
Jonas
september 7, 2007 @ 1:21 e m
Det var väl samma sak med chipsen och akrylamiden för några år sedan. För att det skulle föreligga någon risk var man tvungen att trycka i sig ganska många påsar per dag.
Samtidigt visar detta faran med verksamheter beroende av anslag. Om de skriker i högan sky om någon risk, hur liten den än må vara, kan de sedan hoppas på högre anslag.
Nilsolof
september 7, 2007 @ 7:00 e m
Fantastiskt bra rubrik!
Niklas
september 7, 2007 @ 9:18 e m
Jag håller med att kvällstidningarna går till överdrift, vi ska dock inte glömma att det äts kopiöst av godis. Inte av alla barn, men det finns tyvärr många barn som äter minst 200 gram godis och dricker 2 liter läsk per dag. Tyvärr är även detta ett arv från vårt föregångsland i dåliga vanor: USA. Jag tycker i och för sig att Schlyter är ute och snurrar, vad ungarna stoppar i sig borde föräldrana ha visst inflytande över. Godis utan färgmedel blir ungefär lika färgstarkt som en miljöpartist.
Olyxa
september 7, 2007 @ 11:20 e m
Negligé ?
Åsa
september 8, 2007 @ 7:18 e m
Bra att det krävs så mycket godis för att få hyperaktiva intelligenta barn, annars skulle ju alla skaffa det?! ;- )