Värnplikten I: Äntligen avskaffas slaveriet!

Egentligen är det absurt att det dröjt så länge, men desto mer välkommet om det blir verklighet. Slaveriet är slutligen på väg att avskaffas i Sverige, det ska åtminstone utredas på initiativ av den borgerliga alliansen.

Slaveri? Ja, vad ska man annars kalla det faktum att den man som staten pekar ut som tillräckligt intelligent och i tillräckligt god fysisk och psykisk form döms att offra runt ett år av sitt liv, sina drömmar och levnadsplaner för att dresseras i statsmaktens tjänst i försvaret – och att de som till äventyrs vägrat skjuta sina drömmar, livsprojekt och önskemål åt sidan för statens skull fram tills nu hotats av böter och fängelse? Värnplikt är bara ett annat namn för en företeelse och princip som borde varit historia för länge sedan.

Lagstiftning och praxis på värnpliktsområdet har förvisso förbättrats på senare år genom att den egna motivationen fått en starkare roll. Men fortfarande finns hoten om straff och fängelse för den som vägrar mönstra eller fullgöra en kommenderad tjänstgöring.

För en del blir priset högre än så. Militärutbildningen är av naturliga skäl en av våra mest riskabla miljöer. Varje år skadas några för livet och andra dör bland dem som tvingats dit. Även den svenska staten har alltså sina medborgares blod på fingrarna och samvetet.

Tvångarbete är inte heller ekonomiskt rationellt, även om det kan framstå så av kostnadsskäl (åtminstone för den som sätter värdet av enskilda människors egen tid, utveckling och ansträngningar till noll och intet). Ett system som inte sätter värde på människor, kommer aldrig att lyckas använda dem effektivt. Så fort det handlar om specialiserade och avancerade uppgifter är dessutom individens motivation avgörande för framgång, och den motivationen kan aldrig tvingas eller kommenderas fram.

Förra sommaren kom ett förslag från de borgerliga partierna om att avskaffa det resterande tvång på vilket värnpliktssystemet vilar. De som vägrar mönstring eller plikttjänstgöring ska inte längre hotas av straffpåföljd. Förslaget var förvisso defensivt och inlindat i en retorik om att värnplikten skulle ha blivit ”otidsenlig” (som om det någonsin skulle vara rätt för en demokratisk stat att kräva tvångsarbete av sina medborgare), men den principiella betydelsen av att staten inte längre begagnar sig av tvångsarbete kan knappast underskattas.

Inte minst som politiker till vänster och till höger drömmer om att använda pliktens princip för att i framtiden rekrytera tvångsarbetande ungdomar till exempelvis den offentliga vården och omsorgen. En skrämmande tanke, inte bara för de långt fler unga som i framtiden riskerar att få tvångsarbeta åt staten. Hur många skulle vilja lämna sitt barn eller sin äldre mor i händerna på någon som tvingats ta hand om dem mot sin vilja?