Videovåldet i repris

”Vi föräldrar når inte fram, och barnen hör oss knappt längre i bruset av en skrikig och skränig kultur, ständigt påhejad av medieutbud i tv, radio, kvällstidningar och veckopress.”

Föräldrar som står maktlösa inför kommersiella krafter som förleder ungdomen med simpla och förråande nöjen, ett allvarligt samhällsproblem, ”något” som ”måste göras”. Det hade kunnat vara tidigt 1900-tal och handlat om kinematografin. Det hade kunnat vara 1930- och 1940-tal och handlat om ”dansbaneeländet”. Det hade kunnat vara 1950-tal och handlat om serietidningarna som ”mentalhygieniskt problem”. Det hade kunnat vara 1980-tal och handlat om videovåldet.

Men det är 2007 och… nämen vänta nu. Det handlar fortfarande om videovåldet! ”Bojkotta videobutiker som tillhandahåller våldsvideo, framför allt till ungdomar.” skriver en psykolog på SvD Brännpunkt (27/12). Detta i en fantastiskt stofil artikel som även försöker förklara ungdomens förfall med ”musik och pladder i radions alla kanaler”, ”tv med oavbruten sändningstid och ett enormt stort kanalval” och att man numera lyssnar på musik i ipod istället för i freestyle (portabel kassettbandspelare med lurar för er ungdomar).

Grattis, Anita Blomgren Rotschild. Du är bara knappt trettio år för sent ute för att rädda den generation som ”förråades” av Jason, Freddy Krueger och Motorsågsmassakern. Det blev folk av oss också, fast vi till och med lyssnade på WASP i strid med Hem & Skolaföreningarnas  och statstelevisionens rekommendationer.