Vilse i körkortsbyråkratin
I juli lärde jag mig att köra bil. Lite sent påtänkt kanske när man närmar sig 35, men en värdefull färdighet när man har två barn och mor- och farföräldrar på annan ort. För att inte tala om när man ska skaffa undan alla dagstidningar som inte längre får hämtas i porten. Och särskilt många bortaresor blir det inte nuförtiden, så den där enorma sociala skulden jag byggt upp som bekymmersfritt öldrickande passagerare i alla år, kommer aldrig att behöva betalas tillbaka.
Men vänta med gratulationerna är ni snälla. Färdigheten att köra bil kan man smidigt förvärva på marknaden (på fenomenala Arres Trafikskola i Norrköping) för i mitt fall något under 20.000 kronor. Rätten att köra bil kräver däremot myndighets tillstånd. Och där är det stopp.
Jag måste vänta i två månader på att få skriva teoriprovet hos Vägverket (om man inte vill åka till Norrland). Först efter att ha klarat det kan jag ställa mig i ytterligare en kö, för uppkörning. Och det blir lite svårt att underhålla sina färdigheter under tiden. Väntetiden för ett enkelt tillstånd till privat övningskörning från länsstyrelsen i Stockholms län är för närvarande åtta veckor.
Vägverket skyller på pensionsavgångar, men nog handlar det också om prioriteringar. Service till överheten, som att införa nya skatter och bedriva propaganda för omöjliga nollvisioner, tycks gå hur smidigt som helst. Det är när Vägverket ska ge enkel service till medborgarna som det klickar.
Mor
augusti 14, 2007 @ 12:52 e m
Hå hå ja ja /Mor
Shade
augusti 14, 2007 @ 12:57 e m
För mig var det hur smidigt som helst att ta körkort, trots att jag då bodde mitt ute i skogen, var 19 och tjänade under 20 papp per år.
Tor Björn
augusti 14, 2007 @ 3:01 e m
Det är bra att inte låsa sig till bilåkandet. Det är bättre att hålla sig till kollektivtrafiken. Det gillar vi på Mitt i Naturen-bloggen! Föresten, såg att du klättrar upp på tio 6 mest lästa (eller hur många det nur är)hur lyckades du med det?
MVH Tor Björn
http://www.metrobloggen.se/mittinaturen
Anne
augusti 14, 2007 @ 3:06 e m
Ja sonen håller som bäst på fort går det inte och dyrt blir det. Men när han väl har det i handen sååå….skoj ska det bli
Mattias Svensson
augusti 14, 2007 @ 3:31 e m
Tor Björn/
Kollektivtrafik nyttjar jag sällan. Jag cyklar överallt i innerstan med omnejd, med både ett och två barn. Och älskar att åka tåg när jag reser själv.
Men med barn och packning och långväga färder, då är bilen överlägsen och oumbärlig. Ett barnvänligt samhälle är ett bilvänligt samhälle.
Shade/
Mina gratulationer!
/Mattias
Jacob Lundberg
augusti 14, 2007 @ 6:07 e m
Instämmer i hyllningskören! Du hamnar direkt i bloggrollen. Din blogg är efterlängtad och väntad hos många.
Noterade dock felaktiga länkar i inläggen ”Till storms mot tidsandan” och ”I skuggan av hotbilden”.
MVH
Jacob Lundberg
http://jacoblundberg.blogspot.com
Kapad
augusti 14, 2007 @ 6:37 e m
Hej Mattias, kul och förutsägbart att du är i topp 5 på listan nu. Hur många sidträffar per dag eller vecka/månad är du uppe i?
Marcus
augusti 14, 2007 @ 7:11 e m
Min utländska fru ska snart också ta körkort här i Sverige (trots att hon redan har ett från sitt ursprungsland!?), och vi är också hjärtligt trötta på all denna byråkrati.
Lars
augusti 14, 2007 @ 7:22 e m
Well, kötiderna måste jag säga att jag känner igen. Skrev teoriprovet 1:a juli men fick ingen uppkörningstid förrän i mitten av september. Lagom festligt.
Anonym
augusti 14, 2007 @ 9:25 e m
Känner igen det där med körkortet… Säger bara som så att: Keep the good job going! Även om jag är yngre är det samma sak man ska ta sig igenom. Själv har jag precis klarat av halkbanan och jag kan bara säga som så att den var SKITKUL! Dessvärre har jag resten kvar, och det kommer att ta sin lilla tid. Även fast jag bor i Norrland 😛
redhead
augusti 14, 2007 @ 11:12 e m
Seriöst, jag hatade skiten innerligt. Vägverket lyckades på kort tid ta sig upp till en hedrande förstaplats över myndigheter jag hatar av hela mitt hjärta.
Magnus
augusti 15, 2007 @ 9:42 f m
Kritiken mot att Vägverket inte klarar belastningen är väl inte mycket att säga om; det är bara att konstatera att de inte riktigt klarar att göra det de ska på ett tillfredsställande sätt.
Dock: Att det är ett myndighetsuppdrag att genomföra körprov och utfärda körkort råder det väl knappast någon tvekan om, om man nu tycker att körkort är en bra idé (och det får jag nog erkänna att jag tycker). Att det under populära tider för körprov ibland kan uppstå viss kötid, det kan vi nog också stå ut med (även om månader givetvis inte är acceptabelt). Man kan nog också begära lite planering av den som ska ta körkort: Ett godkänt teoriprov gäller i ett år. Med lite planering ser man med andra ord till att klara av teorin hyggligt fort, så att inte den blir en stopklots för själva förarprovet. (Att kräva godkänd teori för anmälan till förarprov är ju för övrigt ett sätt att minska trycket på förarproven.)
Till sist kanske du skulle tipsa Arres utmärkta trafikskola om att vissar trafikskolor uppenbarligen kan boka in tider för förarprov, så att det finns en tid tillgänglig inom rimlig tid när trafikskolan bedömer att en elev är klar för förarprov. Denna tingens ordning kan man möjligen ha synpunkter på, men så länge det är så det fungerar är det ju en service som trafikskolorna kan erbjuda.
JohanH
augusti 15, 2007 @ 3:15 e m
Nollvisionen ja!
Jag hör nästan aldrig strukturerad kritkk av den…
Nollvisionen är naturligtvis inte alls ”omöjlig” att införa. Det hela är mycket enkelt: Inför 30 km/h på samtliga svenska vägar och sedan övervaka det hela noga. Men det väljer man att inte göra – varför den istället blir ett gigantiskt hyckleri. Samtidigt som samma Vägverk säger ”I Nollvisionen slås fast att det är oacceptabelt att vägtrafiken kräver människoliv.”
Inte alls – man prioriterar en hel massa andra saker före.
Mattias Svensson
augusti 15, 2007 @ 3:29 e m
Johan H/
Ypperlig kritik av nollvisionen finns i Mats Ekelunds ”Varning! Livet kan leda till döden”
http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175664208
/Mattias
JohanH
augusti 16, 2007 @ 1:40 e m
Mattias:
Tack för tipset. Jag har helt missat denna publikation. Vilket år kom den?
Dock… bara av att läsa ingressen verkar ju även Mats missat poängen. Nollvisionen är inte alls ”orealistisk” eller ”omöjlig” – det är bara att göra som jag skrev nedan.
Snarare är det en fråga om ett enormt hyckleri och en sammablandning av vad som är ”öppna” och ”slutna” system i samhället.
(Jag tycker t.ex nollvisioner är fullt rimliga på t.ex. en byggarbetsplats)