Alla kan tralla
Jag lärde mig den gamla klassikern ”Olof Palme gick på bio” på MUF:s valupptakt 1991. Enligt min bordsgranne ska den ha uppkommit under ett antal studentsittningar i Uppsala. Jag har hört och skrålat den på otaliga politiska fester sedan dess. Visst, texten är makaber och smaklös och ingenting man sjunger i större sammanhang. Men so what!? På samma MUF-kurser sjöng man om att fylla sina badkar med den unga vänsterns blod och om Ted Kennedys rattfylla. Det är inte konstigare än att folk gillar AIK-Trubadurens överdrivna sånger om huligantåg världen över utan att för den skull gilla fotbollshuliganism. Eller att det skämtas om Estonia, 9/11 eller Hitlers judeutrotning.
Alla delar naturligtvis inte den här typen av makaber humor, och den har helt klart sina lämpliga och mindre lämpliga sammanhang. Men det är något helt annat än att tro att det som sjungs på politiska fester i ungdomsförbund och annorstädes har politiska implikationer. Jag har inget till övers för Sverigedemokraterna, ett parti sprunget ur rasiströrelsen, kollektivistiskt, nationalistiskt, invandringsfientligt och på andra sätt i motsats till mina egna liberala utgångspunkter. Men att försöka sätta dit dem på vilka sånger det sjungs när de är fulla är något av det löjligaste och mest desperata grepp jag sett. Och att, som i radioprogrammet Kalibers inledning, säga att andra partier och ungdomsförbund behandlas likadant är ren lögn. I så fall skulle väl den partiledare som brukade roa sig med att dra råa sexskämt för personalen också ha hängts ut, ja alla som någonsin haft roligt skulle man nog frestas att säga.
Om ett negerskämt och lite Ultima Thule på en fest räcker för att ”avslöjas” som rasist så är jag rädd att Kaliber och andra moralpaniska får sätta upp mig också på listan. En gång har jag till och med fått spö för att ha skrålat Sieg Heil på krogen, låt vara i refrängen till ”Nazzepenis i führerns anus” så vi redde ut det.
Men det finns fler etiketter att klistra om nu musiken i politiska sammanhang nu anses säga något annat än att reportern varit på fest. Då är nog de flesta nyliberaler stalinister. På Frihetsfrontens sommarseminarier brukar man väckas till Östtyska kampsången ”Die partei hat immer recht”, om man hunnit somna sedan allsången av Knutna nävars ”Sången om Stalin” och ”Vi lär oss av historien” klingat ut. Vit makt-musik är mera sällsynt, bortsett från klassikern ”Krossa Frihetsfronten”, men Fred Åkerströms ”Två gånger död” är rätt explicit den också, om vi nu ska strunta i det här med ironi. Och i och med flitigt lyssnande på Fred, Hoola Bandoola och Blå Tåget bör jag definitivt vara kvalificerad antikapitalist, jag kan förmodligen hela texten till ”Maskinerna ska dansa” om det kniper. Vad har vi mera? Johnny Bode = sexist, Onkel Kånkel = homofob och dessutom är jag som gammal hårdrockare djävulsdyrkare, jag lyssnar ju på WASP. Så, nu var det sagt.
Ja, och samtidigt så är jag ju då en glad liberal kritiker av den korporativa alliansen mellan stat och kapital, det finns det ju till och med bildbevis på och ibland försöker jag hitta frihetliga teman i musiken jag lyssnar. (Alternativt sätta dit en egen satirisk text eller skriva om hur få visor vi skulle ha kvar om de måste vara politiskt korrekta.) Men det går ju inte direkt ihop med särskilt många av de ovan beskrivna etiketterna.
Nä, det går ju inte ihop över huvud taget och det är den poäng jag försiktigtvis försöker göra här. Jag tror att i alla politiska sammanhang finns en rätt stor underkategori människor som tycker att det är roligt med extrem politisk musik, och dito sånger. Jag är definitivt en av dem. Alla kan sjunga, alla kan spela.
Uppdatering: Johan Norberg har en klok iakttagelse när han menar att det ändå säger någonting att sd med sina rent rasistiska rötter bör undvika vit makt-musik etc. På ett sätt håller jag självklart med, ironin och humor ligger ofta i det motsatta. När en rasist drar negerskämt eller någon slem typ drar blondinskämt så är det inte roligt, eftersom de menar det. Det framgår att det inte är på skoj.
Men med musik är det ofta lite råddigare. Det ligger en lockelse i det närliggande men som man inte riktigt tror på. Så sjuger jag gärna att jag ”hatar staten”, trots att jag inte är anarkist, och trots att liberaler ofta får förklara sig på denna punkt. På samma sätt måste en sverigedemokrat få gnola på en patriotisk visa utan att därmed anses vara bevisad nazist.
C
april 7, 2009 @ 10:56 f m
Lyssnade ni aldrig på Eddie Meduza på frihetsfronten? Han ligger ju bakom massor med klassiker, som:
”Den som köper Brännvin han e helt normal
men den som dricker upp de han e asocial
Statens högra hand förmanar den vänstra tjänar flis
nu går vi in på bolaget å bränner av en fis”
Mattias Svensson
april 7, 2009 @ 11:02 f m
Inte så mycket som vi borde. Sändh och Zetterholms ”Ett recept” och ”Det angår dig inte” var rätt så populära.
Jonas V
april 7, 2009 @ 11:23 f m
Det roliga är att Leif Nylén som skrev texten till ”Den ena handen vet vad den andra gör” har beklagat sig över att det bara är nyliberaler som kan texten idag och som förstår den. Jag vill minnas att han snudd på ångrade att han skrev den.
Hampus Eckerman
april 7, 2009 @ 12:24 e m
WASP shockade mig genom att vara ett alldeles utmärkt band när jag hörde dem live på Sweden Rock för några år sen. Hade tidigare bara skrattat åt dem efter att ha sett bilderna i OKEJ.
”Sången om Stalin” var en skön klassiker och vem älskar inte Johnny Bode. Själv tycker jag gränsen går vid att sjunga nationalsocialistiska kampsånger skrivna av 30-talets nazistledare som SD gjorde, men det är förstås jag. För liberala hjärtan rekommenderas annars ”Man kan ragga brudar utan sprit” av Mikael ”Prinsen” Trolin. Perfekt för allsång.
Mattias Svensson
april 7, 2009 @ 1:49 e m
Jag vet inte. Horst Wessel är svår att få ur skallen när man väl hört den.
Patrik S
april 7, 2009 @ 3:04 e m
Gullan Bornemark goes Nazi skulle vara ett kul experiment (Mel. kända):
”Die Fahne hoch, die braune Batallionen, die Strassen frei, min kära lilla Hess”
”Är du vaken Fritz, är du vaken Fritz? Har du putsat stövlarna, putsat stövlarna?”
”Det är så härligt att gå och heila, heila, heila”
Det intressant är skulle vara att se om sd-grabbarna skulle sjunga med i barnvisor med hyfsat smaklösa texter…
Roberth
april 7, 2009 @ 3:07 e m
Vi vill ha en bättre polis och försvar. Dessutom ett lågskattesamhälle det är väl inte fel Svensson
Mattias Svensson
april 7, 2009 @ 3:16 e m
Vem vill inte ha ”bättre” polis och försvar eller lägre skatt? Det är ju hur som är den springande punkten och då är jag rädd att det är haveristiska kalkyler kring ”invandringens kostnader” som ska hålla korthuset uppe.
Hans Engnell
april 7, 2009 @ 3:42 e m
Horst Wessel/Die Fahne Hoch är ju kampsångernas Rolls Royce! Lite roligt förresten att nazisterna ändrade i texten på vissa av sina sånger beroende på sina erövringar. ”Durch Grossberlin Marschieren Wir” blev ”Im Osten Nun Marschieren Wir” efter invasionen av Sovjetunionen. Vore kul om vänsterns hade anpassat sina sånger på det sättet efter kommunismens fall…
Eddie Meduza spelade jag nog för övrigt på senaste sommarseminariet, om jag inte minns helt fel…
Galna kocken
april 7, 2009 @ 6:16 e m
Ok, nu vet vi, du ÄR Sverige-demokrat! He he..
Det ultimata beviset! =P
Mattias Svensson
april 7, 2009 @ 6:36 e m
Aaaaah, det var WASP-referensen som avslöjade mig va? White anglo-saxon protestant. Say no more. 🙂
Fredrik Sjöholm
april 7, 2009 @ 6:38 e m
På tal om musik: Får man lyssna på Napalm Death och Nasum som liberal? Vad jag vet är båda rätt vänster, även om Barney från Napalm Death har sagt att han sympatiserar med liberalismen men vill ha ett socialt skyddsnät.
Lars
april 7, 2009 @ 8:19 e m
Nästa gång åker Kaliber till reggae-festival på Öland och röker holk med ett gäng ungmiljöpartister. Och bandar dem i lönndom när de förklarar om det är 90 eller 95 procent av jordens befolkning som måste bort, innan människan och naturen återfår en hållbar balans sinsemellan. Sen blir det krigsrubriker om miljörörelsen som den värtsa folkmördarideologin någonsin. Jag ser fram emot sommaren.
Roberth Ström
april 8, 2009 @ 11:12 f m
Mattias invandringen kostar Danmark 40 miljarder årligen. Sverige tar emot x antal mer invandrare. Vad är då rilmigt?
Mattias Svensson
april 8, 2009 @ 11:42 f m
En politik som gör att invandring inte kostar, har lyckats i stort sett överallt utom i övermogna ”välfärdsstater”. Det är politiken som kostar, inte invandrarna.
Anonym
april 8, 2009 @ 3:00 e m
Ja man får ju vara tacksam att Kaliberfolket inte var födda när vi festade i Studenförbundet på 80-talet. Vilka sånger vi hittade på!
Roberth Ström
april 8, 2009 @ 4:09 e m
Exakt det är politiken som har havererat angående invandringen. Genom las stängs de ute och genom att vi inte har kapacitet att ta emot 100 000 ärligen kommer de heller aldrig in i samhället. Arbetsrätten kommer aldrig luckras upp så länge facket är så starkt. Så hur ska invandrare komma in i det svenska samhället? Mitt förslag är att stoppa all invandring nu och satsa på språkutbildning med kombinerad praktig och utbildning i yrken där det saknas folk tex svetsare och rörmokare. Någon som har en bättre idé?
Mattias Svensson
april 8, 2009 @ 4:32 e m
Jepp. Läs Maciej Zaremba. Det är bättre att folk lär sig svenska på skolor i Polen och sedan kan praktisera yrken de redan är utbildade i, än att vi stänger gränserna och anförtror utbildningen åt svensk statsfinansierad integrationsindustri.
Roberth Ström
april 9, 2009 @ 8:39 f m
Mattias jag läste alla delarna och det var mycket bra. Visserligen inget nytt för oss som är insatta i problematiken men ändå. ”I Sveriges väntrum” är en bok ni bör läsa. Den belyser också den katastrofala politiken bakom invandringen.
Louise Pettersson
juni 29, 2010 @ 1:28 e m
Det är inte så att det handlar om att liberaler inte har några egna sånger och därför måste sjunga andras? Ge mig exempel på en äkta liberal sång skriven de senaste hundra åren! Det är kanske inte så enkelt…
Mattias Svensson
juni 30, 2010 @ 10:35 f m
Det kanske är så enkelt som att allt inte är politik.