Att strunta i ekonomi, historia och moral underlättar

Värnplikt bygger på tvång och inte på övertalning, vilket jag skrev om på SVT opinion. Kanske är det därför företrädare för denna tanke inte är så skarpa på det där med att argumentera. Igår avfärdade jag med en enkel analogi den vanligaste argumentationen att helt enkelt tycka att det är bra med militärtjänstgöring (oerhört vanligt hos personer med några decennier bakåt till sin egen tjänstgöring, och i de fall profilbilder förekommer och är något att gå efter, inte i riktigt samma fysiska form idag).

Ilan Sadé har gjort ett mångordigt försök med inlägget Beprövad erfarenhet talar för värnplikt som förtjänar några fler kommentarer.

1. Den moraliska invändningen att värnplikt innebär en allvarlig frihetsinskränkning genom att kräva att unga människor åsidosätter sina egna ambitioner i livet för att arbeta åt staten viftar Sadé åt sidan med att han minsann är ”mer hemmahörande i den konservativa idétraditionen”. Det blir lite parodiskt eftersom just denna idétradition försvarade även det amerikanska slaveriet när det begav sig, också då med åberopande av att företräda ”verkligheten” och inte ”ekonomiska teorier”.

Mer begåvade invändningar handlar om att vi ju har skolplikt, skatter etc. Det motsäger inte att värnplikten är en värre inskränkning eftersom den tar människors arbete, tid och fysiska närvaro i besittning (därav jämförelsen med slaveri), men visst finns det paralleller med skatt, som dock inte tvingar någon att utföra specifika uppgifter vid en specifik tid. Skatter bör därför vara låga och platta eftersom de också inskränker människors frihet.

Skolplikten är också en dålig idé, men inte riktigt jämförbar. Barn är under föräldrars förmyndarskap, och bör så vara. Värnplikten tvingar vuxna, myndiga människor. Men obligatorier är ofta dåliga, förslaget om obligatoriskt gymnasium är illa genomtänkt och lär knappast få skoltrötta att lära sig mer.

Den svenska skolplikten har fokus på närvaro i skolbyggnaden, inte på elevens lärande, vilket skiljer den från nästan alla utbildningslagar i vår omvärld som tar sikte på vilka färdigheter och kunskaper eleven ska få med sig. Till det sämre, vilket inte minst märks i inställningen till hemskolning. Parallellerna talar alltså inte för att bagatellisera frihetsinskränkningen som värnplikten innebär, tvärtom.

2. En ytterligare poäng handlar om något så elementärt som respekt. Jag har för min del all respekt för den som genomgår en militär grundutbildning och anser sig berikad på erfarenheter och kunskaper (jag, kan bli liiite edgy när jag får höra den historien för hundrade gången, det medges). Många ser det så och det är väl utmärkt.

Sadé och hans meningsfränder visar för sin del ingen som helst respekt för den som däremot ser militär grundutbildning som meningslös och kränkande. Dessa människors frihet ska bagatelliseras, de ska förolämpas och straffas med fängelse.

Tydligare kan inte skillnaden i människosyn åskådliggöras.

3. Sedan kan vi ju bara konstatera att Sadé helt struntar i att ett värnpliktsförsvar är en extra belastning på samhällsekonomin. Så mycket för realismen. Han vill ha tvångsarbete, kosta vad det kosta vill. Tvånget tycks vara ett självändamål.

4. Hans Lindblad beskriver väl det svenska försvarets historia här, bland annat dess decennier av överbemanning på grund av värnpliktstanken (och tanken att så gott som alla (män) ska tjänstgöra). Den historien väljer Sadé att helt förbise. Det blir onekligen lättare att fantisera om att inte fler kommer att dö i händelse av krig då.

5. Till fria fantasier kan vi också sortera Sadés argument att värnplikt skulle kunna vara bra för integrationen (läs: få pli på stökiga  invandrarungdomar). Det är en fantasi därför att de där stökiga invandrarungdomarna aldrig skulle få en plats i något som helst modernt försvar. Norge har värnplikt och rekryterar omkring 15 procent av männen i varje ungdomsgeneration. De screenar förstås för brott och stök och ser till prestation när de väljer ut lämpliga kandidater. Det lustiga är att inga skulle skrika högre än Sadé och andra invandringskritiker om det skulle visa sig att svenska staten (värnplikt eller inte) satte vapen i händerna på någon ung muslim som någonsin besökt fel moské. De konservativa vill här ha kakan och äta den. Det är inte särskilt genomtänkt.