Bara att hålla upp händerna

Jo, jag gick också och käkade på Lilla Karachi när det började bråkas. God indisk mat hade de. Dock inga arga vänstersympatisörer utanför dörren. Konflikten var väl den gamla vanliga, tänkte jag, ett fack som försöker blockera livet ur någon stackars näringsidkare utan kollektivavtal. Eller så har de betalat löner svart. Big deal, staten får så det räcker och blir över ändå.

Men det var ju inte alls vad frågan gällde. Restaurangen i fråga verkar ha lurat inte bara staten, utan även en papperslös flykting på rimlig ersättning för sitt arbete. Det är inte okej. Även om jag inte delar utgångspunkten om lika lön för lika arbete, det ska stå var och en fritt att förhandla som det passar, så är det precis för att skydda de mest utsatta på arbetsmarknaden mot exploatering som fackföreningar är bra att ha.

I andra länder, exempelvis Spanien, fyller också fackföreningarna denna funktion rörande arbetstagare utan medborgarskap. I Sverige möts de istället av Byggnads som skanderar ”Go home!” och agerar självutnämnda passpoliser. Nu har Syndikalisterna tagit sig an de papperslösa, och även om man kan anmärka på en del metoder, så ska de ha all heder för detta. Peter Wennblad på Neo skriver klokt, läs även Petter Nilsson.

Själv kan jag bara hålla upp händerna och säga att det är en måltid jag ångrar i efterhand.