Barnvisor med känsliga ämnen

Att öppna gamla sångböcker för barn får en emellanåt att studsa till. Visor om familjen Krokodil i ”niggerland” eller hottentotten Hoahoa känns avlägset. Det brunaste man hittar numera är de tre pepparkaksgubbarna. Talande för vad som händer när allt känsligt och pinsamt plockas bort.

Kommer det att stanna där? Med tanke på statens ambitioner att ”väcka” vårt medvetande om hälsorisker, hållbarhet och jämställdhet, och synen på baarnen som små skyddsobjekt som inte får utsättas för något felaktigt, riskabelt eller skrämmande står det nog inte länge på förrän sångböckerna gallrats enligt den nya tidens smak.

Här är några visor som torde ligga risigt till.

”Det är så härligt att gå i solen”. Barn bör hålla sig borta från solskenet. Gullan Bornemark levde på en tid då man struntade i risken för hudcancer. Inget om skyddskräm och solhattar.

”God dag min fru, jag ser min fru, ni lillan har i famnen.” Jaha, och var är barnets pappa då? Helt frånvarande medan små flickebarn lär sig att trösta, vyssja och smälla (!) lillan sin som ett ”kärt besvär”, utan en rad om moderns ansvar att så snart som möjligt stå till arbetsmarknadens förfogande. Så grundläggs könsmaktsordningen.

”Mormors lilla kråka”. En kråka som slinker hit och dit på vägen och slutar i diket underminerar acceptansen för Vägverkets nollvision om att ingen ska dö eller skadas svårt i trafiken.

Ett annat problem med en sång om att kråkor inte kan köra bil är att den kan uppfattas som speciecistisk, alltså som att människor och andra djur inte är jämlika. Liksom sången om den mört som simmat bört och varken hittar hit eller dit, bör det undvikas att framställa kännande varelser i förklenande dager.

”En sockerbagare” är någon som profiterar på att sälja onyttigheter till barn och hotar Folkhälsoinstitutets plan för sunda matvanor. Enligt en känd läkare tål barn inte mer än max en kanelbulle i veckan, och andra experter har slagit fast att socker är en beroendeframkallande drog.

Mest hädisk är ändå ”Idas sommarvisa”. ”Du ska inte tro det blir sommar ifall inte någon sätter fart” är precis den attityd som ligger bakom den av människan orsakade globala uppvärmningen. Visan står i otvetydig konflikt med målet om en hållbar utveckling.

Passa på att sjunga dessa visor, innan de gallrats bort till förmån för hyllningar till fullkorn, pappaledighet och undvikande av alla slags risker.