Bloggåret 2009 januari till juni

Januari
Jag ordnade precis som förra året tävlingen Årets förmyndare. Vann gjorde Svenska Dagbladets nyhetsredaktion. Andra skrattretande företeelser som kritiserades var kristdemokraternas förslag om föräldrautbildning och att vänstern fortfarande 2009 inte hade något större i tankarna än att försöka stoppa en tennismatch. Och så undrar de varför inte ens finanskrisen lett till ett uppsving för vänstern?

Aftonbladet ordnade bloggala, och bland de nominerade i klassen politik var Carl Bildt att betrakta som vänsterextremisten. De gröna började bygga på sin nya image med en plädering för höga hus och förtätning av innerstaden och jag hade även en glad ideologisk debatt om tillväxt med Anders Wallner. Minns ni ens diskussionen om Liza Marklunds ”sanna berättelse” Gömda? Jag hade helt glömt bort det, och ändå ordnade Neo seminarium om saken när det blåste som mest.

Och så gick Anders Isaksson ur tiden, en av Sveriges intellektuella som lämnar ett stort tomrum efter sig.

Februari
Regeringens emotsedda kulturutredning kom, och jag förutspådde byråkraternas julafton. I kulturdebatten passade jag också på att kritisera gammelsossen Bengt Göransson. Men visst finns det kommunal kulturpolitik som jag gillar.

Svenska Dagbladets alarmistiska ådera kom åter i dagen när deras matskribent Henrik Ennart försvarade akrylamidlarmet (som avfärdats av samma tidnings vetenskapsskribent). Samma tidning hade också en rätt obehaglig vinkel när de berömde skvallrande läkare som inte var nöjda med vissa kvinnors förmodade skäl att göra abort, vilket jag kritiserade.

I Neo skrev vi om att våren bjöd lite av en liberal islossning efter diverse protektionistiska uttalanden under hösten. Den fortsatte när Gunnar Hökmark startade kortståg mot protektionismen i sin upptakt till EU-valet i juni.

Inför bokrean konstaterades att överdrivet romanläsande en gång var sin tids folkhälsohot, korrelerat till sjukdomar som förkylningar, gikt, förstoppning och hemorrojder, liksom med hypokondri, nervklenhet, epilepsi, melankoli och förhöjd känslighet.

Mars
Det blev ett par rätt långa ideologiska debattinlägg. Framför allt ett inlägg i debatten om Iorliberalism vs Panglossliberalism mot Johan Karlsson och Karl Palmås. Karlssons svar kom först i november och var mycket hovsamt. För att underlätta radade jag upp vad som återstår att besvara.

Det blev också en längre kritik av Martin Wolff om Keynes, Hayek och finanskrisen, ett konstaterande att kulturpolitik är utsugning av arbetarklassen apropå en utmärkt artikel av tidigare kulturborgarrådet (v) Per Sundgren och så läste jag Nina Eastons Gang of five, en fascinerande historia om 90-talshögerns amerikanska portalfigurer som bland annat ger perspektiv på frågan om lojalitet eller intellektuell opposition, där det senare emellanåt betraktas som ett tjusigt sätt att hålla händerna rena men till priset av att sakna politiskt inflytande. Detta till en artikel om Ralph Reed till Voltaire (ej på nätet).

Alkoholutredningen presenterades, med förslag om skärpt paternalism. En välkommen ny bekantskap apropå detta var Mark Majzner som bjöd på middag med fantastiska viner en mörk vinterkväll, importerade tack vare EU:s nya regler. En annan trevlig bekantskap denna månad var torylibertarianen och EU-kritikern Daniel Hannan, som Neoredaktionen träffade under ett besök i Strasbourg via Nils Lundgren.

Mindre trevligt var det att läsa DN:s stagnerande ledarsida. Till slut blev jag tvungen att ställa frågan vad som hänt med den så lovande och läsvärde Peter Wolodarski?

Den bästa nyheten var att värnplikten skulle avskaffas. Sura miner hos Svenska Dagbladet vilket fick mig att tänka på Montesquieu, men den här välkomna reformen är något jag faktiskt tar lite credd för.

April
April, april. Följde upp 2008 års modeblogg med ett ännu ambitiösare skämt när jag och miljöpartiets Maria Ferm helt enkelt bloggade åt varandra. Hon skrev att jag skulle börja på Folkhälsoinstitutet (jo, jag fick en och annan gratulation) och jag om att miljöpartister numera bryr sig om utseende, ett aprilskämt så bra att det faktiskt ledde till en Expressenartikel. Jag bjöd även in Johan Norberg och Boris Benulic till miljöpartiets kongress.

På Neobloggen skämtade vi om varningstexter på fotbollsbiljetter, av folkhälsoskäl. Det är än så länge bara ett skämt.

Timbros frihetsvecka inleddes med debatt mellan Johan Norberg och Roland Poirier Martinsson. Det fick mig att reflektera om hur konservatismen och liberalismen mäts med skilda måttstockar, dessutom kritiserade jag Håkan Boströms socialliberalism i DN med hjälp av Bastiat som jag då skrev en artikel om.

KD-Inger blev ett begrepp i bloggosfären, och frågan var om hon var på riktigt. Det var hon inte, men på Neobloggen påminde jag om verklighetens KD-Inger.

Vid researchen till en Timbrorapport stötte jag på det chockerande faktum att Svenska författareförbundet via sin socialdemokratiske representant när tekniken var ny ville förbjuda videofilmer eftersom en ordning där folk väljer själva vad de vill se skulle avvika ifrån de av riksdagen stipulerade kulturpolitiska målen. Sådant var kulturklimatet vid 1980-talets början.

Maj
Släppte rapporten Medierna, medierådet och moralpaniken på Timbros Medieinstitut. Där konstaterade jag att mediebevakningen av datorspel är mycket mer nyanserad och mån om att alla parter kommer till tals, än motsvarande mediebevakning när videofilmerna kom till Sverige. Det blev en rätt kul presentation involverande vännen Magnus Betnér och en förvånansvärt myndighetskritisk Siewert Öholm. Skrev om debatten på Neobloggen, på Second Opinion och följde upp med en utläggning om mjuk paternalism riktad till Siewert Öholm.

Neoredaktionen stod i startgroparna inför Stockholm maraton, det gick väl sådär. Samma dag som loppet gick postade jag ett maratoninlägg om varför jag skulle rösta på Christofer Fjellner i EU-valet. Kring detta val kunde jag också konstatera att sossarna har en ambivalent inställning till retuschering, skärskåda folkpartiets jordbruksreformer och konstatera att piratpartiet blev valrörelsens Obama.

Skillnaden mellan regeringen och oppositionen reducerades till löften om mer pengar till kommunerna, konservativa fortsatte sura om värnplikten och jag ställde frågan till miljödebattören Andreas Malm: Om du kan åstadkomma samma resultat med repression eller med rikedom, vad skulle du välja? SVT började reprisera klassiska Hedebyborna vilket fick mig att reflektera över det ironiska i att denna serie med sina många försupna karaktärer är förlagd i vad vänner av totalkonsumtionsmodellen kallar den nyktra parentesen.

Juni
Sommaren innebar både flytt, bredbandsskugga och uppgiften att skriva ett färdigt utkast till min bok om förmynderi, så det blev lite sparsamt med avtryck. Noterade dock Systembolagets sexistiska reklamkampanj och några kommentarer om upphovsrättsdebatten i min Neospalt i nr 3 gav följddebatt med Andreas Ekström i en postning om moralisk ekonomi och skäggiga trummisar.

Fortsättning här.