Dagens ?kollektivavtalsfantast?

Svordomsliknelserna i politiken blir allt jävligare. Nu är det MUF-ordföranden som på DN-debatt menar att pläderingen för frihet bara varit djävulsadvokatyr. Det var ”trångsynt” att vilja öppna gränserna för människor, den fråga som för mycket länge sedan fick mig att gå med i MUF. ”System” är ointressanta, ja förutom nyliberalism som är tillräckligt intressant för att vara emot, andra abstrakta storheter som rättigheter och moral anses förmodligen också vara för komplicerat för dagens ungdom.

MUF ska istället bli ett slags fackförening för ”ungdomars intressen” med fokus på grupprepresentativitet, samt ledande gråterska över ungdomars ”problem”. Det låter ungefär lika kul som när Thomas Idergard i miljömedvetenhetens namn ersatte medlemsfesterna med sopsortering och skräpplockning.

Vad ska man säga? Visst är det vemodigt att se den organisation och det parti man växt upp i och med förfalla intellektuellt och hållningsmässigt. Det var ett förhållande som sällan fungerade särskilt bra och aldrig skulle hålla i längden, men visst var det kul så länge det gamla högerpartiet flirtade med frihetliga tankar. Nu har gränsstängande korporativister och sociala ingenjörer återigen tagit över. Det kanske är ärligare så.