Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

Det svåra är förvisso inte att förklara varför Fredrik ”Dyslesbisk” Westerlund lämnar folkpartiet, utan varför han någonsin gick med. Inte för att det senare är svårförklarligt, men det är egentligen för genant att prata om.

Jag menar: Hur ska en blyg handikappad liten kille från en by i Norrland någonsin få ligga?

Svaret tycks självklart. Att gå med i ett politiskt ungdomsförbund sänker trösklarna rätt rejält. Men vilket? I MUF tror man på fri konkurrens, en tanke som lockar ungefär tio killar för varje tjej. Här omges varje attraktiv blondin av alla dessa killar, som konkurrerar fritt om att få bjuda på drinkar tills flickan a) kräks på toaletten eller b) följer med någon av killarna till hotellrummet, eller både och.

Folkpartisternas ungdomsförbund LUF förenar däremot valfrihet och social jämlikhet. Man är fördomsfri och lössläppt, vilket ger valfriheten att man får göra det med vem som helst. Tråkigt nog lockar det mest personer vars utseende och självförtroende gör dem desperata nog att vilja göra det med vem som helst. Precis som folkpartiet har en tendens att vara väljarnas andrahandsval, tenderar också folkpartister att vara det. Resultatet blir socialt och jämlikt, ingen är för ful eller för kufig för att få komma till. Här praktiseras fri sex eftersom det svarar mot det sanna marknadsvärdet.

Av denna nödvändighet gör folkpartister sedan dygd och ideologi. Den som likt Freddi är beredd att kasta varje restriktion och bli queer kan omvandla sin desperation till maximala ideologiska pluspoäng.

Det ska inte stickas under stol med att folkpartiet utför en social välgärning. Men precis som Frälsningsarméns soppkök inte lockar den som kan köpa sin egen lunch, minskar det sociala behovet av folkpartiet drastiskt för en kille som flyttat till storstan, tjackat en flådig lägenhet och skaffat sig fetast rolighetscred i hela bloggosfären. Då har man råd att chocka sina frigjorda vänner genom att välja bort dem, ja till och med pröva deras tolerans genom att komma ut ur garderoben som monogam och småborgerlig hetero. Och med det monogama livets bortvalda valmöjligheter, visst förstår vi att Freddi åtminstone måste få vara otrogen mot sitt gamla parti.

Därför – och inte på grund av FRA, förmynderi, skråskola, EU-fanatism eller drömmar om en världsregering – lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet.

(Bakgrund. Se även Helena och Anders. Mer om folkpartiet här och här.)