Därför suger regeringen
”Även de politiska partier som i sina generella program är någorlunda balanserade, tenderar att ha sina starkaste preferenser i de frågor där de vill styra och lägga våra liv till rätta, inte där de vill låta människor och marknader vara i fred. Inte minst i flerpartikoalitioner blir detta obehagligt tydligt. Detta är inte minst ett borgerligt dilemma.
Skulle man skissa på det borgerliga ”helvetet” så vore det en regering med till exempel centerpartistisk jordbrukspolitik, folkpartistisk jämställdhetspolitik, kristdemokratisk alkoholpolitik och moderat arbetsmarknadspolitik – ett regeringsalternativ som skulle maximera regleringsivern, öka statsutgifterna och visa stor motvilja mot liberala reformer.”
Så skrev jag i en Smedjankolumn nästan ett år innan valet. Ändå blev jag smått chockad när detta ”helvetesalternativ” kom att realiseras till punkt och pricka i regeringsbildningen. Ja, det blev värre ändå med två överstatsdyrkande EU-fanatiker på utrikes- och EU-ministerposten, pekpinnepartiet på skolministerposten i full färd med att införa skråväsende för lärare, teknokrater på finansdepartementet, kristdemokraterna på en folkhälsoministerpost och centern på den nya skogs- och jordbrukssubventionsposten som miljöminister.
Alliansen har alltså formerat sig så att alla sitter på de poster där de vill reglera och spendera som mest. Hittills har de värsta fadäserna nödtorftigt kunnat döljas av en stark ekonomisk utveckling och delvis ursäktas av en modest inkomstskattesänkning, men det duger inte nu när de små justeringar Alliansen gick till val på är verkställda. Regeringens vardag har redan i stor utsträckning präglats av nya regleringar, utgifter, skatter, förmynderi och förbud. Det är i den riktningen man kommer att fortsätta med nuvarande regeringsupplägg.
Att ändra inriktning skulle kräva någon form av liberal politisk ambition och ledarskap, snarare än ett viljelöst administrerande av en socialdemokratisk maktapparat. Ett Allianssamarbete präglat av något annat än minsta motståndets lag och en total brist på självinsikt eller ansvar för helheten. Som det nu ser ut driver en socialdemokratisk fyrpartiregering mot ett välförtjänt nederlag i nästa val. Det kanske är lika så bra.
Leffe
september 17, 2007 @ 1:12 e m
Man kan inte räkna med att politiker själva ska komma med förslag om mindre politik. Det är som att vänta på att ICA-handlarna ska föreslå att vi borde handla mindre – i alla fall på ICA.
Problemet här är att folket snarare vill ha sina egna, och inte minst sina grannars, liv ännu mer tillrättalagda än idag. Och de kommer de att få.
Det är som bekant svårt att välja ett nytt folk – så hur har du tänkt dig att marschen ut ur detta elände skall inledas?
Anders Lundblad
september 17, 2007 @ 6:24 e m
Ja, det är så sant som det är sagt. Varför kunde inte en borgerlig regering enas om ett ”himmelskt alternativ” – sina respektive bästa delar? Nej då, envist kämpar de för sina respektive sämsta förslag och kastar med glädje de bättre delarna över bord.
Hans-Christian Karlsborn
september 17, 2007 @ 11:15 e m
Jag tycker att du underskattar de (i din värld nanosmå, ynkepynkiga på gränsen till obefintliga) stegen i rätt riktning som faktiskt tas. Betänk om ytterligare ett år gått med GP och Nuder vid rodret.. HU.
Du behöver läsa mer Popper! Han är bra och bästa kompis med Hayek!
Mattias Svensson
september 17, 2007 @ 11:34 e m
Leffe/
Jag tror faktiskt inte att folk i gemen vill att staten ska styra och ställa med dem, och framför allt inte att de vill det om de tänker efter. I det sistnämnda försöker jag spela den roll jag kan.
Hans-Christian/
Jag är den siste att underskatta steg i rätt riktning. Problemet är små steg i fel riktning, vilket jag sett mycket av. Men visst tar jag gärna på mig rollen att påpeka att när Stockholm sänker kommunalskatten med 20 öre så är det fortfarande drygt 29 kr kvar att sänka. Dessutom blir jag äldre, då blir det mer angeläget med radikala förändringar så att man får uppleva något.
Butcher Bird
juni 24, 2008 @ 8:25 f m
Som när min far erkände att han inte röstat moderat vid förra valet, hans tankegång löd då: det är något riktigt fel när moderaterna styrs av en socialdemokrat och sossarna av en godsherre