Det är demokratin, dumbom

Jag vet inte hur många som sade det till mig privat 2003, när vi röstade om att bli del av EU:s centralplanerade penning- och finanspolitik: ”Stå på er, se till att få stopp på det.” Själva kände de sig låsta av lojaliteter och yrkeskarriärer, eller ville av andra skäl inte kliva fram och göra sin ståndpunkt känd. Den här attityden fanns högt upp i partiledningar och samhällsorganisationer på ja-sidan. Bara ett fåtal fanatiker verkar gilla EMU, men det hade baxats ända till omröstning och många ställde därför upp på sitt partis eller sin organisations linje, även om de önskade någonting annat.

På samma sätt tror jag att det är med FRA. De som känner sig bekväma med att överlåta så vida och godtyckliga övervakningsbefogenheter till staten kan inte vara mer än ett litet fåtal. Kanske vill man smälta in internationellt (precis som med EMU), kanske tror någon att allmän övervakning är effektivt för att fånga terrorister. De flesta bryr sig inte så mycket, men har partiledningen sagt sitt så kostar det att ta strid. En offentlig lögn riskerar att bli politik, utan att någon riktigt ville det. Många riksdagsledamöter hoppas nog innerst inne att minst fyra borgerliga ledamöter står upp för det riktiga och röstar ner FRA-lagen.

Just därför tror jag inte på de hotande sanktionerna mot avhoppare. Vi har haft massiv politisk uppslutning kring idiotier förut. Minns kronkursförsvaret 1992. De som då var öppet kritiska behandlades som landsförrädare, de som var internt kritiska isolerades bryskt, men i samma ögonblick som kronan flöt var försvaret av den fasta växelkursen något som ingen vettig människa ville kännas vid.

Frågan är om borgerligheten lärt läxan. Det fanatiska kronkursförsvaret fick borgerligheten att framstå som regeringsoduglig i över ett decennium. FRA-lagen har inte samma betydelse för vår ekonomi, men att döma av de skandaler som blossar upp i andra länder med massiv övervakning lär lagen och hur den används bli ett återkommande black om foten för den regering som klubbar igenom den. Faller lagen kommer alla däremot att minnas de modiga ledamöter från den borgerliga sidan som vågade stå upp. Detta kan leda till att borgerligheten framstår som ett regeringsalternativ, inte en fanatisk bunker. Men det beror ju på hur avvikarna behandlas.

Demokratin har en chans. Omröstningen sker i nästa vecka och blir en rysare. Apropå idiotiska förslag blir det till att hålla tummarna redan imorgon. Riksdagen tänker köra över folket och driva igenom EU-konstitutionen som redan röstats ner i Frankrike och Holland, trots att inget sådant mandat söktes i valet 2006. Det är en demokratisk skandal av långt värre proportioner än FRA-lagen. Irländarna är som det verkar de enda som får rösta om förslaget. Jag hoppas verkligen att det blir ett nej.