En helsikes massa miljarder och allt man fick var en ursäkt att sopa viktigare frågor under mattan
I Storbritannien har man liksom i Sverige ägnat sig åt ett eskalerat krig mot droger, inte minst genom att gå hårdare åt mindre innehav. Till skillnad från Sverige har dock britterna haft modet att utvärdera politiken och konstatera att miljarderna till trots har den helt misslyckats med att minska drogutbudet eller skadorna från detta (vilket förbudet snarare förvärrar).
I senaste Spiked går Rob Lyons i en tänkvärd artikel till attack mot den förda politiken. Lyons konstaterar som så många andra att fördelarna med en avkriminalisering genom sparade kostnader och säkrare tillvaro för missbrukare vida överväger de eventuella riskerna att något fler väljer andra droger än de idag legala tobak och alkohol. Men Lyons driver också resonemanget vidare att även om en sådan ekvation skulle balansera så är det inte tillräckligt för att rättfärdiga ett förbud. Människor har rätt att välja även om de väljer fel, och staten har lika lite rätt att lägga sig i om vi dricker alkohol eller om vi gillar att bli smiskade iklädda nazistuniform som om vi röker heroin.
Med detta sagt ser Lyons också ett problem i att droger romantiseras, och konstaterar att de flesta droger ofta fyller en ”masturbativ” självupptagen funktion som utlopp för fruktan för det okända och hopplöshet inför framtiden. Som sådant är droganvändningen ett symptom på en kultur i förfall.
Diddi
augusti 1, 2008 @ 3:44 e m
Bra skirvet. Håller med. Varrför ska pappa staten bestämma vad som är rätt och fel, egentligen?
Jennifer
augusti 2, 2008 @ 12:22 f m
Tänkte bara lägga en kommentar för jag vart förvånad över att en kille bloggar + att du låg på mest lästa också 😀 GREAT, GO FOR IT 😀
anonym
augusti 2, 2008 @ 4:08 e m
Jennifer
Du är inne på en politikblogg. De flesta politikbloggar drivs av killar. Dags att kvotera kanske? Vem ska ta ansvar för en jämn könsfördelning i det här bloggträsket, uppenbarligen en patriarkatets bastion? Vill du att dina barn ska dö? Nä tänkte väl det.
Ulf L
augusti 3, 2008 @ 2:52 e m
”droger ofta fyller en ?masturbativ? självupptagen funktion som utlopp för fruktan för det okända och hopplöshet inför framtiden. Som sådant är droganvändningen ett symptom på en kultur i förfall.”
Varför skulle det vara en kultur i förfall när folk känner hopplöshet och olust inför framtiden. Jag undrar hur många som hanterar nedstämdhet och depressioner med droger, lagliga eller olagliga.
Det är ju inte självklar att droger orsakar ett destruktivt ooch självförstörande beteende. Detr kan vara så att beteendet kom först och drogerna kanske till och med lindrar.
Är det någon som vet hur det är?
Mattias Svensson
augusti 3, 2008 @ 3:13 e m
Ulf. Kausaliteten är ofta som du nämner, även om försöken att trösta sig med droger i sig ofta gör ont värre. Men oavsett hur är det väl ett problem om tillvaron och framtiden ter sig dyster.
Ulf L
augusti 3, 2008 @ 10:36 e m
Jovisst är det ett problem, men jag tror inte det är ett symptom på en kultur i förfall. Jag tror att det bara är en gradskillnad mellan att känna hopplöshet och en regelrätt depression. Depression är spridda över alla samhällsklasser och kan utlösas av händelser som är jobbiga men normala. Vissa människor tycks ha den läggningen. Därför tror jag att problemet med drogmissbrukare kommer vi alltid att ha med oss. Det har inget med en dekadent kultur att göra.