EU:s handlingsplan för övervakning och paternalism

HAX uppmärksammar oss på en initiativrapport i Europaparlamentet som bland annat vill sjösätta en plan för ”biologisk övervakning av människor”. Det gäller en handlingsplan för miljö och hälsa som sjösattes under Margot Wallströms tid som miljökommissionär, på basis av vad EU-kommissionen senare kunnat konstatera
var överdrivna farhågor. Wallström hävdade att var sjätte sjukdoms- och dödsfall hos barn orsakades av miljöfaktorer och sjösatte en handlingsplan.

Handlingsplanen lever numera sitt eget liv och innehåller förslag om propagandakampanjer om klimatet (23), livsstilspaternalism rörande hur vi äter motionerar, röker och dricker (D) och så oroar sig parlamentarikerna om det här med elektromagnetisk strålning (21) och vill standardisera kraven för inomhusluft (16). Hotbilden lever också sitt eget liv. Världshälsoorganisationen lyckades nämligen mer än fördubbla andelen döda barn av miljöfaktorer, och trots att alltså EU-kommissionen konstaterat att deras egna skattningar var överdrivna hänvisar nu Europaparlamentet okritiskt till WHO som en tillförlitlig auktoritet. Nu ska EU dessutom på denna basis bedrivas propagandakampanj om miljöhoten mot vår hälsa (5).

Planen innehåller nu inte bara lull-lull och alarmism, utan ett antal riktigt obehagliga punkter utöver den om biologisk övervakning. Smaka exempelvis på punkt 13:

”13. Europaparlamentet anser att det, i och med att bevisbördan för att visa att en produkt är ofarlig läggs på producenten eller importören, blir möjligt att föra en förebyggande politik i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och om inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, och uppmuntrar kommissionen att utöka denna skyldighet till att gälla gemenskapslagstiftningen för samtliga produkter.”

Alla produkter på hela marknaden ska alltså vara förbjudna tills de är bevisat ofarliga. Det är den så kallade ”försiktighetsprincipen” i sin allra extremaste tolkning. Kravet är fullkomligt omöjligt att leva upp till, och innebär därför i praktiken ett stopp för innovation och utveckling. Ett etablerande av den totalitära principen att allt är förbjudet som inte är uttryckligen tillåtet. Jag citerar ur Nicklas Lundblads understreckare om ”försiktighetsprincipen”:

”Om någon kräver att mobiltelefontillverkarna skall bevisa att mobiltelefoner är ofarliga är det inte bara svårt, utan vetenskapsteoretiskt omöjligt att tillmötesgå en sådan begäran. Det går helt enkelt inte att bevisa att något är ofarligt. För vad skulle det betyda? Att vi testat alla möjliga faror? Inte ens då skulle vi ju ha bevisat att mobiltelefoner är ofarliga: vi skulle bara ha bevisat att vi hittills inte har upptäckt några farliga effekter i något av våra test. Huruvida de i framtiden kan visa sig ha negativa effekter efter lång användning kan ju endast tiden utvisa. Normal vetenskaplig teoribildning klarar inte av att slutgiltigt bevisa frånvaron av fara och risk.”

Och som för att cementera den totalitära trenden mot statlig övervakning, reglering och propaganda har man smugit in en generell uppmaning att på inga villkor liberalisera (”försvaga”) lagarna på miljö- och hälsoområdet (10). Allt detta från en ”liberal”, dvs socialliberal, EU-parlamentariker. Varför är jag inte förvånad?