Fjärthumor i litteraturen

Har precis avslutat Leif GW Perssons Faller fritt som i en dröm, där hans vanliga persongalleri inom polisen får avsluta med att lösa Palmemordet. En inte oäven konspirationsteori med en upptäckt sanning som hotar att krossa de inblandade och därför måste begravas. Den som vill ha en riktigt trovärdig sådan berättelse kan med fördel läsa Alan Moores fantastiska serieroman From Hell, om Jack the Ripper.

Här landar det i den typ av ensidiga teorier om folkets korkade och lätt förutsägbara reaktioner som överintelligenta människor i maktposition gärna ägnar sig åt att fantisera kring. Om det avslöjas att polisen varit inblandad i mordet skulle det leda till ett förtroendefall för Sverige motsvarande tänkta samhällskostnader på hundratals miljarder bla bla. Som om inte folk också skulle få förtroende för den sittande polisledning som avslöjade sanningen.

Det är som i en annan Alan Moore-serie, Watchmen (spoilervarning) där ett terrorattentat och förmodat utomjordiskt hot ska skapa fred mellan de kapprustande stormakterna (dvs en människa med höga tankar om sin intelligens låter mörda några tusentals människor för det teoretiska ”högre goda” att genom global rädsla skapa evig fred).

En stor behållning med Faller fritt är även fjärthumorn. Passagen på sidan 315 där den fete, late och osympatiske karaktären Bäckström efter en stadig ärtsoppelunch funderar på om han ska ”öppna dörren så att alla små sakletare ute i korridoren får tillfälle att njuta av en riktigt bra lunch” men istället släpper rejält väder när hans chef dyker upp på rummet: ”Nu du, din lille pärmbärare, tänkte Bäckström. Gav honom onda ögat, sjönk ner i stolen, lättade på vänster skinka och spände sin vältränade diafragma”. Detta och fortsättningen kan mycket väl vara litteraturens bästa fjärthumor. Jag väckte sånär familjen med skrattkramper som skakade hela sängen. En liten bonus finns även på s 505-506. Briljant!

Annars brukar denna typ av låga nöjen vara förvisad till pastischer och tonårsfilmer. Ett exempel på det förstnämnda finns i denna pdf på uppslag 26 (s 50-51) ”En eftermiddag i dalen”, där dryckenskap och fjärthumor intar ett känt frihetligt motståndsfäste med förlaga i Ayn Rands romaner.