Förnuft vs fantasi
Jag läser boken Nanny State av David Harsanyi som jag tidigare bloggat om. Exemplen på säkerhetsåtgärder för att skydda barn är verkligen helt sjuka. Gungor, karuseller och klätterställningar har tagits bort från lekplatser, parker varnar barn för att leka när det regnar och förbjuder dem att springa, skolor förbjuder ”datten” och bollspel, en badstol för barn har förbjudits av konsumentverkets motsvarighet för att den är för säker (!) och därmed invaggar föräldrarna i falsk trygghet, och i vissa delstater krävs hjälm för att barn upp i tonåren ska få spela fotboll.
När man tänker på regeringens förbud mot leksaksliknande cigarettändare, domstolen som förbjöd en kvinna att röka i sin egen trädgård, eller Kalmars kommuns beslut att ta bort gummidäcken i gungor efter att en panisk hönsmamma befarat att barnen får cancer av att slicka på dem så inser man att vi är på väg åt samma håll, om än med en bit kvar.
Ibland framställs säkerhetstänkandet som rationellt men Harsanyi fångar hur irrationellt det är. Till och med leksaker kallas hänsynslösa och mördare. Som i en klassisk Stephen King-roman tar hönsmammor av båda könen de mest harmlösa omständigheter och fantiserar ihop de mest katastrofala konsekvenserna. Som när ordföranden för New York Citys hälsokommitté ville förbjuda försäljning av ”farligt stort godis” till barn, komplett med exakta definitioner (1,9-4,4 cm i diameter).
Nu har en motrörelse kallad Common Good tagit strid bland annat mot överdrivna stämningar och för fri lek. Detta i namn av det sunda förnuft som grundaren, advokaten och författaren till bl a boken The Death of Common Sense, Philip K Howard menar har gått förlorat där lagstiftning och regleringar tagit över. De driver i detta syfte även en underhållande tävling i att hitta dumma varningstexter.
Förnuft står mot fantasi, och det är förmynderimotståndarna som har rationaliteten på sin sida.
oktober 19, 2007 @ 11:51 f m
Det är en ju en glidande skala mellan ”common sense” och ”common wisdom”, dvs en gällande föreställning om något som inte alls behöver vara sant, men som ”alla” tycker eller tror är sant.
Om man tar detta tänkande in på säkerhetsområdet så blir det genast lite farligt. Hur skall man t.ex. utforma en barnsäker lekplats? Skall man yxa till något baserat på godtycklig common sense/wisdom, eller är det kanske bättre att fråga de som varkligen kan det hela (vetenskapen).
Jag menar alls inte att försvara ohejdat reglerande. Tvärtom. Men det finns också en risk att ensidigt ”common sense/wisdom”-tänkande blir den största fienden till kunskap och vetenskap.
Och gäller det säkerhet så kan det sluta riktigt illa.