Frihet, helt enkelt

”Det jag har utmanat är tesen att friheten är enkel. Alltså frihet definierad som det en del moderater ägnade sig åt för tjugo år sedan. Friheten för dem var bara frånvaron av politik. Friheten var också mycket makro: västvärlden mot östvärlden. Men när friheten går ner på individnivå, när det handlar om transfereringssystem och människors olika beroendeförhållanden, då är friheten mer komplicerad. Då handlar det om att frigöra människor i deras vardagssituation. Och då kallar samma personer mig för samhällsingenjör, därför att jag tar mig an denna komplicerade verklighet. Men det är ett samhällsproblem att människor har brist på frihet i denna praktiska bemärkelse, och det ska alliansen fortsätta fördjupas för att lösa!”

Så säger Fredrik Reinfeldt i en intervju i Smålandsposten. Det kan ju låta djupsinnigt för dem som inbillar sig att det sanna och riktiga aldrig kan vara enkelt. Problemet är bara att frihet på ett sätt är en enkel och okomplicerad tanke, om sådana inte fanns och var önskvärda hade vi aldrig haft behov av farbror Occham och hans rakkniv. Om friheten inte är enkel och gäller alla, hur ska människor då kunna hävda den gentemot staten?

I mångt och mycket är frihetstanken ett lika enkelt erkännande av att lösningen på de flesta av människors problem inte heter Fredrik Reinfeldt, att politikens lagar och tvång är ett rätt fyrkantigt instrument för att hantera ett myllrande samhälle. Upptäcktsprocessen på fria marknader och i civilsamhällets alla gemenskaper är så mycket bättre. Där borde diskussionen börja, snarare än sluta.

Även Fredrik Reinfeldts komplicerade frihetsbegrepp låter sig dock förenklas, vilket jag gjorde i Captus Tidning för några år sedan:

”Fredrik Reinfeldts frihetsbegrepp är genom sin diffusa och vida karaktär förvisso inte alldeles enkelt, men liksom det relativt tydliga liberala frihetsbegreppet låter det sig förenklas. När Fredrik Reinfeldt talar om frihet menar han inte friheten för dig och mig att göra vad vi vill (utan att hindras av stat och politiker), det är snarare politikern Fredrik Reinfeldt som tar sig friheten att kalla reformförslag han tycker om för frihetsreformer. Politiken och framför allt politikern Fredrik Reinfeldt är aktören som ger människor ”frihet” i egenhändigt skräddade paket, något som svårligen skiljs från att ge livschanser, trygghet eller utjämning och som lika gärna kan betyda mer politiska ingrepp och mer spenderade skattepengar som motsatsen.

Det negativa liberala frihetsbegreppet är enkelt och handfast för att kunna fungera som kompass, ett värde som vägleder praktiska politiska beslut. Så fungerar inte den Reinfeldtska friheten. Fredrik Reinfeldt använder sitt frihetsbegrepp ungefär som tuggummi – något som kan hålla igång ett malande käkparti, men vars enda kvalitet, när all smak tuggats bort, är att det kan kletas fast på precis vad som helst.”