Frihetsveckan är igång

Timbros Frihetsvecka har kört igång. Igår kväll debatterade jag frihet med socialliberalen Niklas Ekdal politisk redaktör på DN. Minnesgoda läsare kommer ihåg att jag i en artikel i Liberal Debatt kritiserade socialliberalismen och använde Niklas Ekdal som exempel. Dick Erixon bloggar från gårdagen om att han hoppats på en tuffare debatt, och påminner om den intervju han gjorde med mig.

Jag hoppas att debatten ändå klargjorde skillnaderna. Precis de avvägningar mellan frihet och andra värden som jag menar tar friheten från att vara varje människas rättighet, till en eventuell ynnest från överheten försvarades av Niklas Ekdal. Här finns den teoretiska grundvalen för varför socialliberalismen inte har några principiella motargument mot förmynderi, överhetsvurm och teknokrati och i många fall omfattar detta.

Men det finns också skillnad i empiri och samhällsanalys. Ekdal ville gärna se motsättningen som att nyliberaler är som fabelns igelkott som bara kan en sak väl, frihet, medan socialliberalen är som räven, kan många saker där frihet bara är en. Han menade att staten måste spela en stor roll för att garantera exempelvis utbildning. Jag menar att de vanliga kriserna på detta område, liksom historiska och aktuella exempel, snarare pekar på att marknad och fri konkurrens skulle lösa detta bättre. (Mer här)

Problemet, som Dick Erixon pekade ut i sin fråga, är att socialliberaler i praktiken hela tiden vänder sig till staten för att förverkliga alla dessa värden de tror sig veta så mycket om. Men det är svårt att i praktiken hävda att välfärdsstaten är bäst på att garantera trygghet och välfärd ens enligt socialliberala kriterier (bland annat diskuterat här och här). Statens stora roll i producerandet av positiva friheter är ett mer dogmatiskt antagande än socialliberaler vanligen vill erkänna.