Konsumtionsförmynderi

Visst är det konstigt hur de där enorma hoten mot hela tillvaron tenderar att landa i pekpinnar kring vårt privatliv. En allsmäktig Gud antas ta mycket illa vid sig över vad slags kött vi äter eller vilket umgänge vi idkar i sängkammaren. Den nya religionen kring Moder Natur och hennes klimaterie bjuder inte större tolerans. Tvärtom vill nu socialdemokraterna diskutera ”prylar”, dvs om folk borde konsumera tjänster istället för ”prylar” och om de alls ska få äta kött. ”Diskutera” är naturligtvis en eufemism för ”reglera”. Socialisten Stefan Edman har redan föreslagit en total omställning till planekologisk konsumtion av det här slaget, och det är en idé som även attraherar brittiska konservativa.

För det första är det på intet sätt säkert att miljöbelastningen blir mindre av att jag transporterar mig till stan för att nöta stol i en vältempererad konserthall dit en orkester bussat sina tunga instrument istället för att köpa en ipod och lyssna på musiken medan jag tar en skogspromenad. Ändå räknas det förstnämnda som kulturell tjänstekonsumtion, och det sistnämnda som en ”pryl”.

För det andra är restriktionstänkande av det här slaget skadligt för människans miljö och leder oss bort från konstruktiva lösningar på verkliga problem. De flesta negativa konsekvenserna av ett föränderligt klimat är rena fattigdomsproblem – att inte kunna bygga dammar, dika av eller evakuera i nödlägen – så redan av den anledningen är alla åtgärder som slår mot människors välstånd av ondo. Den näst största källan till mänskliga koldioxidutsläpp är skogsskövling, som skulle försvinna med äganderätt till skogen (vilket gett Sverige både en lönsam exportindustri och fler träd). En annan massiv reduktionsmöjlighet är modernt jordbruk med genmodifierade grödor som minskar behovet av plöjning, ”ekologiskt” jordbruk ger tvärtom ökade koldioxidutsläpp. Ändå förbjuder EU det förstnämnda och subventionerar det sistnämnda. Detta ihop med billig kärnkraftsel är åtgärder som både minskar klimatbelastningen och gör oss rikare, men restriktions- och kontrollvurmare är demonstrativt ointresserade av sådant.

För det tredje finns inget svar på frågan om ”vi” ska konsumera mer eller mindre av vissa varor och tjänster annat än: ”Det ska väl ni skita i.” Det blir mitt remissvar till socialdemokraterna.