Kulturen kvävs av alkoholbyråkrater

Stina Oscarsson, konstnärlig ledare på Orionteatern, pekar på en av anledningarna till att det är svårt att bedriva konstnärlig verksamhet på kommersiella villkor i dagens Sverige. De löjligt nitiska alkohollagarna. Den som primärt vill dricka sig full lär inte ta omvägen via en teaterföreställning ändå, men särskilt om man bjuder på fredagsföreställning är det en klar stämningshöjare om man får servera lite att dricka. Men nu har nitiska byråkrater i Stockholm täppt till det lilla andningshål som funnits, vilket Oscarsson beskriver väl:

”På Orionteatern har alltid föreställningen varit det viktigaste, men vi spelar trots allt kl 22 på fredagkvällar då många vill kunna ta en öl eller ett glas vin. Det går inte längre. En ny handläggare på tillståndsenheten satte stopp för detta i våras när han på byråkratspråk formulerade det hela så här: ’Teoretiskt sett skulle hela Sverige kunna vara medlemmar i Salong Giraff foch därför kan ni inte betraktas som ett slutet sällskap med ett gemensamt intresse för hela Sverige kan inte ha samma intresse.’ Ärendet hamnade i länsrätten med avslag och vi körde vårfinalen med alkoholfri bål och förlorade därmed fem års insamlat kapital som vi hade sparat för att kunna köra ännu bättre konst. Salong Giraff har aldrig haft en krona i bidrag. Våra tillställningar har alltid varit oerhört lugna, som en av ordningsvakterna sa: ’det här är ju ett skämt, vi har under fem år kastat ut en person från Orionteatern och han var berusad när han kom. Och detta medan folk får supa ihjäl sig på Stureplan.’ Ja det är ett skämt.”

Ett skämt är det. Jäkligt oförskämt därtill. Här har vi alltså en teater som stretat sig fram utan bidrag, och så försvinner besparingarna för att någon byråkrat jäklas med tillstånden att servera ett glas vin. Oscarsson fortsätter med att beskriva hur Susanne Osten är tvungen att lägga in en paus i sin föreställning, för det går tydligen bara att servera alkohol i pausen, inte som en del i föreställningen som det var tänkt. Det är som läkarna som ser sig skickade att regissera filmer så att det bara är skurkar som röker, och att tillräckligt många dessutom hinner dö av lungcancer innan filmen är slut.

Visst kan man driva med en hel del av skuggutredningens resonemang, men här är ett problem som borde åtgärdas genom avskaffade tillståndsregleringar. Då kanske till och med Stina Oscarsson kan få upp ögonen för att det här med marknader och frihet nog inte är så dumt ändå. Ropen skalla: Byråkratin ut ur kulturen!