Kungen och socialliberalen
Hur kommer det sig egentligen att socialliberaler är så negativa till kungen och monarkin?
Socialliberalismen värnar teorin om positiv frihet. Människans rätt till ekonomisk och social frihet – med institutionella garanter som äganderätt, fri konkurrens, näringsfrihet, yttrande- och associationsfrihet samt fri rörlighet över nationsgränser – ska kompletteras med positiva ”rättigheter” till exempelvis bostad, arbete, kultur, fritid och en viss inkomstnivå. Ju fler och mer positiva ”rättigheter” man förespråkar, desto mer sociaaalliberal är man, vilket av samma personer anses ekvivalent med att vara en generös och godhjärtad person (och omvänt).
Då kommer vi till det här med kungligheterna. Inga kan med det positiva frihetsbegreppet vara friare än de. De är garanterade livstidsförsörjning, schysst boende, sysselsättning som kan utformas efter behag och personlighet, och så har de gott om möjligheter att slå sig lösa i glada vänners lag och utveckla sina fritidsintressen. De borde således vara det socialliberala idealet, målet för hela deras strävan.
Fast så är det inte, och jag tror att jag förstår varför. Statligt försörjda dagdrivare i ett pråligt slott är samtidigt det bästa exemplet på vad som är fel med positiva rättigheter. Att leva som en kung är bara förunnat ett litet fåtal, medan alla andra får betala, vilket förutsätter att de åläggs rollen som undersåtar.
Så funkar socialliberalismen. Det finns en oundviklig konflikt i att ”positiva rättigheter” alltid tillgodoses på någon annans bekostnad. Någras grundläggande frihet, äganderätten till resurser de förvärvat eller näringsfriheten att anställa vem de önskar, kränks för att tillgodose andras ”rätt” till inkomst eller arbete som de inte gjort sig förtjänta av.
Samtidigt är det så uppenbart att kungafamiljens statsfinansierade lyxliv inte någon egentlig frihet. De kan förvisso ”ta sig friheter”, på andras bekostnad, men de är bundna av en stat som ställer hårda motkrav på vad de får säga och göra. När det kommer till kritan är kungafamiljen lika hjälplöst omyndig inför staten som en alkoholkonsument inför Gabriel Romanus.
Kungafamiljen ståtar alltså som en prålig parodi på socialliberalismens extremer, generositeten med offentliga medel och förmyndarinställningen till dem de säger sig vilja hjälpa. Tacka sjutton för att så många socialliberaler har republiken överst på agendan.
Martin
augusti 14, 2007 @ 10:56 e m
Kungafamiljen har rösträtt, men roligt ändå.
Mattias Svensson
augusti 14, 2007 @ 11:35 e m
Man lär sig av att ha blogg. Tack Martin!
Det är visst så att kungafamiljen har rösträtt sedan 1974, men av hävd inte utnyttjar denna: ”Kungen är numera skattskyldig och i likhet med andra svenskar har Kungen och hans familj rösträtt ? en rättighet som dock av hävd ej begagnas. ”http://www.royalcourt.se/monarkinhovstaterna/densvenskamonarkin/monarkinisverige/monarkensuppgifter.4.7c4768101a4e888378000291.html
En rättighet som inte begagnas är ändock en rättighet, så jag ändrar.
Dock kvarstår kontentan av restriktionerna. Inte minst rörande yttrandefriheten:
http://www.sesam.nu/modules.php?name=Artikel&id=19573
Nu har jag ändrat artikeln.
Anonym
augusti 14, 2007 @ 11:54 e m
Det finns en oundviklig konflikt i att ?positiva rättigheter? alltid tillgodoses på någon annans bekostnad.
Ja fast konflikten är inte större än den som uppstår när en människa arbetar ihop en annans mervärde.
Sophia B
augusti 15, 2007 @ 8:19 f m
Hej M! Hittade din blog igår – inte en dag för tidigt. Trots valet av Metro… :-p
Men kan du inte vara rar och ändra dina feed-inställningar så att man kan läsa dig i ngn trevlig läsfunktion/program, istället för som nu bara de första raderna?
/SB
Ulf
augusti 15, 2007 @ 9:48 f m
Att arbeta ihop någon annans mervärde är faktiskt resultatet av ett fritt val, i detta fall att acceptera en anställning. Det går utmärkt att vägra, eller att förhanlda sig till en större del av kakan genom ex vis löneförhöjning eller vinstdelning. Dock kan jag inte vägra eller ens förhandla om min skatt, och det utgrö därför ett tvång. Alltså är det två helt olika saker.
Martin M
augusti 15, 2007 @ 10:23 f m
Kul vinkel!
Trevlig blogg, men tyvärr en hemsk bakgrundsfärg. Hoppas att du ändrar så att bloggen blir mer lättläst.
Arthur
augusti 15, 2007 @ 4:58 e m
Skall Kungen vara dagdrivare? Har Du något belägg för det? Dessutom har jag för mig att kungen ekonomiskt går back på sin offentliga roll. Bernadotte var rätt tät när han kom. Föräntningen har varit mager men lite finns kvar i alla fall.