LTO-tango

Ju mer jag läser om förmynderiets historia, desto mer uppenbar blir dess funktion att hålla de lägre klasserna på mattan. I Amerika vid tiden för revolutionen var det ”ett slags statussymbol” att vara berusad på allmän plats. Eftersom alkoholen var dyr var det nämligen inte vem som helst som hade råd att berusa sig. Viljan att kontrollera och bestraffa denna typ av beteende är av senare datum, när samma lilla nöje nått allmänheten.

När lagen om tillfälligt omhändertagande 1974 gav polisen rätt att fängsla folk utan förklaring, inte sällan med berusning som ursäkt, protesterade Hoola Bandola Band med låten LTO-tango som pricksäkert beskriver gummiparagraflagar som ett sätt att hålla folket på mattan:

Stå aldrig stilla på samma plats
för inom en timma så är det dags
Då kommer Cannon och Madigan och Columbo
och dom han nya små lagar att stödja sej på

Ta dej en pilsner, men aldrig två
Det kan se ut som om du har svårt att gå
och sånt är illa, det kan bli sex timmars vård
för det finns nya små lagar att stödja sej på

En lag idag bör va en gummilag och ha
tvåhundrafemtio definitioner
Då blir den användbar mot alla och envar
som man är rädd ska ta sej ton

En lag från Storebror till syster, far och mor
att plocka fram i bistra tider
Sen har man ryggen fri och snuten kan ta i
när dom förtryckta tar till strid

Så håll dej inne på första maj,
för du kan bli upptäckt av nån haj
som står vid sidan och plåtar av dom som går
för det lär komma fler små lagar att stödja sej på

Precis som när vänsterpresidentkandidaten 1972 George McGovern röt till mot förmynderiet, vilket jag skrev om här och här, så undrar jag med anledning av ovanstående: Var finns en svensk antipaternalistisk vänster idag?