Matalarmismens offer

”Jag kommer så väl ihåg honom, lantbrukaren på Bjärehalvön som en aning besvärat tittade in i tv-kameran. Det handlade om ett livsmedelslarm som varit huvudnyhet i alla medier just i juletid för sju år sedan. Det handlade om kadmium i potatis, och särskilt då i bintje.

Någon som minns? Nä, tänkte väl det. Kanske förutom potatisodlarna då, som blev sittande med osålda lager för 140 miljoner kronor.

Lantbrukaren påpekade det som var en etablerad vetenskaplig sanning, att kadmiumhalten i bintjen relativt sett var försumbar. Att ätandet av en portion lever motsvarade att proppa i sig tio kilo potatis. Eller att ett kilo skogschampinjoner motsvarade drygt 300 kilo Bjärebintje. För att inte tala om en livsfarlig krabba från Västkusten.”

Petter Olofsson på Neo skriver i Sydsvenskan om matalarmismen. I min bok Peta inte i maten! tas samma fråga upp i kapitlet ”Är det farligt att äta?” som inleds med ett citat av Gerald Moy, chef för WHO:s avdelning för kemiska aspekter på livsmedelshälsa, som apropå det globala larmet om akrylamid lakoniskt konstaterade:

”Även om det finns en risk, måste man se på de uppenbara fördelarna med att äta mat.”