Några ord om utsugningsteorin

En del av diskussionen kring vänsterns klasshat rör den marxistiska teorin om utsugning, att arbetare under kapitalismen är systematiskt utsugna på det mervärde som skapas i företagen, vilket antas ske på grund av att kapitalägaren äger kapital, men inte tillför något arbete. Petter Nilsson försöker påskina att liberalernas enda invändning mot marxismen är att alla i slutändan får det bättre än förut.

Redan österrikaren Eugen von Böhm-Bawerk reste relevanta invändningar mot utsugningsteorin. Vad kapitalägaren bidrar med är för det första resurser i förskott och för det andra risktagande. Arbetstagaren kan alltså tack vare kapitalisten för det första få ut en överenskommen lön varje månad (el liknande) istället för att vara beroende av att vänta tills man fått betalt för slutprodukten. För det andra löper arbetstagaren ingen risk att förlora sin arbetsinsats eller sin lön (om än jobbet), medan kapitalägaren kan förlora hela eller stora delar av insatt kapital om inte produkten i slutändan tilltalar konsumenterna. Den eventuella vinsten till kapitalisten är alltså dels att se som en kompensation för att ha legat ute med resurser över tid och dels en kompensation för risktagande.

Förstått på detta vis är lönearbetet en av de kanske viktigaste trygghetsinstitutionerna i mänsklighetens historia, väl i klass med försäkringen. Att människor kunde gå från en osäker utkomst som kapitalister, alltså beroende av vad jorden i slutändan gav dem, till en avtalad lön var för de allra flesta en god affär.

Böhn-Bawerks kritik tror jag finns i denna pdf (Uppdaterat: det var den här artikeln av George Reisman jag läst, tack Carl), och min egen tillämpning finns som tidigare länkat här.