Nolltillväxt ? vad betyder det?
1924 fick USA:s president Calvin Coolidge se sin 16-åriga son dö av ett infekterat sår han fått när han spelade tennis utan sockar i skorna. Det var före antibiotikan. Den första penicillinbehandlingen kom 1941.
Den första halvan av 1900-talet var tuberkolos en både vanlig och spridd sjukdom. Den drabbade alla, och kunde spridas genom att någon i din närhet hostade. En del dog inom några veckor, andra långsamt och utdraget under flera år, andra överlevde men fick tillbringa några år på sanatorium. Sjukdomen påverkade hjärnan och rörligheten. 1950 dog en 47-årig George Orwell av tuberkolos, bara några månader innan en fungerande behandling blev allmänt tillgänglig. Han fick aldrig riktigt uppleva sin succé som författare.
Två tekniksprång i modern tid som oändligt förbättrat den mänskliga tillvaron, på ett sätt som vi därför inte behöver tänka på. Båda hämtade ur James Le Fanus ”The rise and fall of modern medicine” som listar ytterligare tio stora framsteg bara inom läkarvetenskapen från 1941 och fram till ca 1980 (han blir kritisk sedan, men jag har inte kommit dit än). Andra områden har upplevt liknande språng. Ta till exempel Norman Borlaugs ”gröna revolution” genom bättre vetegrödor, som kan ha räddat så många som en miljard människoliv.
Varför nämner jag nu detta? Jo, för att filosofen Bertrand Russell redan 1932 tyckte att mänskligheten hade mer än nog och ville sätta stopp för ytterligare materiell tillväxt, ytterligare produktionsframsteg skulle tas ut i ledig tid. Då skulle arbetarna kunna gå hem efter halva dagen, lyckligare.
Fan trot. De hade fått klara sig utan ovanstående materiella innovationer. Även om samma teoretiska upptäckter dykt upp i något laboratorium, hur skulle de efter stora investeringar kunna ha blivit kommersiella produkter tillgängliga för allmänheten? Precis det som är materiell tillväxt. Lite mer fritid hade det kanske kunnat bli. Å andra sidan. På 1930-talet var förväntad medellivslängd vid födseln 64 år för en man och 66 år för en kvinna, 2007 var det 79 respektive 83 år. Det är rätt många timmar adderad tid som tillväxtsamhället fört med sig, precis genom ovan beskrivna innovationer.
I helgen applåderades Russells tanke av docenten Christer Sanne, som pläderar för tillväxtstopp. Det är en tanke som bara kan framföras svepande och abstrakt, som något vi ”måste” (för att den ende Sanne säger så). Så fort den konkretiseras framstår det hur uppenbart monstruös tanken är. Hade vi lyssnat på Bertrand Russell hade många av oss hostat oss till döds och fruktat för varje infektion. Lyssnar vi på Sanne idag får vi klara oss utan framtidens läkemedel, föda och teknologi.
Ayn Rand kallade detta tänkande för ”den antiindustriella revolutionen” i en utomordentlig essä i den bok som Timbro nyligen publicerat: Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla. Där går Rand bland annat igenom omöjligheten i tanken att vi kan få världen att stå stilla på nuvarande nivå; avstannad produktion betyder avstannat tänkande (”begränsad” teknologi betyder därför censurerat tänkande) och utan tänkande kollapsar civilisationen. Människans natur, som alltid negligeras av dem som pratar om ”naturen”, tål inte att tillväxten begränsas.
Johan H
december 22, 2008 @ 12:48 e m
Sannes artikle är ju vansinning på så många sätt att man knappt orkar tänka ut alla argumenten emot.
Det finns dock ett litet frö till sans i detta med nolltillväxt, och det är om människor själva får kontrollen över sin egen tillväxt och välja att lägga den på noll för sig själva. Det sker ju faktiskt ”en masse” redan idag i hela västvärlden. Det går en enorm våg av att välja fritid, ledighet etc istället för mer arbete (man kan ju fundera på hur det skulle se ut om vi jobbade lika många timmar som för 100 år sedan). Detta är alltså vettigt och sker redan i gigantisk skala.
Problemet blir när man försöker tillämpa det på hela samhället i klump och göra det med tvång. och lika fånigt skulle det bli om man försöker göra samhällelig tillväxt till en klumpsummerad doktrin.
Här har även liberalismen ett problem att brottas med. Man har alltiför ofta gömt sig bakom det eviga ekonomiska framsteget – men liberalismen måste ju såklart funka även utan ekonomisk tillväxt. Hur gör vi den dagen det händer?
Mattias Svensson
december 22, 2008 @ 1:31 e m
God poäng. Tillväxtfascism ska helt klart bekämpas, liksom regeringens ”arbetslinje” där maximalt deltagande på arbetsmarknade går före självestämmande, exempelvis genom att skatter hålls höga. Å andra sidan, även om arbetsdagen kanske inte kortats så jobbar vi mindre tid av vårt liv, både pluggar längre och är pensionärer längre. Kanske därför det blir så hektiskt när man ska vara produktiv för hela livet under något decennium samtidigt som man har småbarn.
Putte
december 22, 2008 @ 2:09 e m
Det intressanta med boken the Rise and Fall of Modern Medicine (från 2000) är att författaren påpekar att läkemedelsindustrins innovationsförmåga stagnerat sedan 1980-talet. De flesta nya produkter som introducerats har varit me-too plagiat av redan existerande produkter eller uppgraderingar som hjälper mot samma symptom fast lite bättre.
En ännu hårdare kritik kommer från den f.d redaktören för New England Journal of Medicine, Marcia Angell, MD i boken ”The Truth About the Drug Companies”. Hon påpekar att Big Pharmas påstående att de satsar enorma resurser på forskning mest är en PR-bluff. Tittar man noga i deras årsredovisningar ser man att de bokför rena marknadsföringsutgifter som forskning och att många av deras stora och dyra studier mest syftar till att skapa sales pitch för de läkemedel med högst vinstmarginal. Nästan alla verkliga genombrott inom den medicinska forskningen har skett i statligt finansierade universitet. Sen har staten gett bort dessa genombrott som någon sorts subvention till läkemedelsindustrin som sen sålt tillbaks de färdiga läkemedlen till de offentliga sjukvårdssystemen till fantasipriser: ”Om vi inte tillåts göra dessa höga vinster kommer det inte att finnas några pengar till forskning och då får ni inga nya läkemedel, det är så synd om oss, snyft snyft”.
Mattias Svensson
december 22, 2008 @ 2:51 e m
Mycket intressant. Tack.
Dan
december 22, 2008 @ 2:58 e m
Man ska kanske också notera konflikten som skapas om man har högt skattetryck samt tillåter stora skillnader i ”personlig tillväxt”
Man får? då situationen att vissa får subventionerad fritid bekostad av andra…..
Kanske går att skapa en modell som inte orsakar
detta, men orkar inte fundera på det nu (enklast är förstås att fixa skatterna….)
-Dan
T3E Lidingö
Johan H
december 22, 2008 @ 3:04 e m
Putte:
Du får nog ange en knippe källor för det där med att all innovation sker i staliga universitet (förresten hur är det med de icke statliga universiteten då?).
Jag kan inte ämnet men det låter rejält skarvat det där.
Visst sker iblöand genombrott i forsning inom den traditionella akademinska världen – men att gå därifrån till fungerande produlkter är ett ganska långt steg (det vi ofta kalla tillämpad forskning). Så gller inom alla anra vetenskapliga områden och jag misstänker att det är så även här. Vilket mkt väl kan motivera vinster och intäkter för läkemedelsbolag.
Det är liksom inte bara att uppfinna t.ex. flygplanet och sedan luta sig tillbaks och invänta förekomsten av jumbojets och modern flyglednig med automatik.
Så… jag vet inte om det är sant ditt exempel, men en arbetsordning där traditionell publik grundforskning kommer på grundläggande genombrott och gör dem tillgängliga för kommerssiell läkemedelsframställning låter tvärtom rätt OK i mina öron.
Sidvind
december 22, 2008 @ 3:55 e m
Varför antas det alltid som självklart att det inte längre skulle göras uppfinningar om folk jobbade mindre? Det handlar ju inte om att man ska sluta jobba helt.
När arbetstiden sänktes till åtta timmar om dagen hade högern en valkampanj om det också. Det skulle aldrig fungera att jobba så lite. Men det gjorde det. Och det gick lika bra att ge folk längre semester. Men senast folk fick mer ledigt var 1978, så det är hög tid igen.
Mattias Svensson
december 22, 2008 @ 4:29 e m
Som sagt. Det skulle säkert hittas ett och annat nytt samband i laboratorierna. Men hur skulle det bli kommersiellt tillgängliga massprodukter av dem?
miljövänlig vindsavfuktare mot mögel på kallvind
december 22, 2008 @ 4:04 e m
Dan,
en enkel lösning på många problem är att ge lån istället för bidrag. Arbetslös? Låna pengar, så mycket du vill inom rimliga gränser och dra det från ditt pensionskonto. När du betalar tillbaks fylls pensionskontot på igen. Samma sak med sjukpeng, socialbidrag osv. Vi slipper övervakningsstaten, vi slipper ge skjuts åt medelklasskärringarna som inte vill jobba och vi kan med gott samvete vänta lite till på ett bättre jobberbjudande, på vår egen bekostnad.
Fredrik
december 22, 2008 @ 4:36 e m
Jag är rätt säker på att Borlaugs ansågs ha räddat en miljard människorliv redan 1970 när han fick nobellpris. Nu bör siffran snarare vara 2 miljader om inte ännu högre.
Pratade med Greenpeace generalsereterare för norden om detta förra året, ha sade rakt ut att det hade varit att föredra att desssa männoskor svalt ihjäl istället för att vi haft dessa grödor, med betoning på GMO.
Annika B
december 23, 2008 @ 7:46 f m
Det tillväxtbefriade samhället praktiseras redan i stora delar av Mellanöstern, huvudsakligen genom det starka religiösa inflytandet och även i övrigt uselt styre. Den därmed uppnådda fattigdomen skapar knappast förnöjsamhet, utan leder istället snarast till ständiga stridigheter om det lilla som står till buds.
Vad tjusas Sanne av i sådan sammanhang?
jonas
december 23, 2008 @ 7:36 e m
Det grundläggande problemet med ett nolltillväxt samhälle är att ingen enskild kan få det bättre utan att någon annan får det det sämre. All befolkningsökning leder ovillkorligen att alla blir något fattigare.
Jag antar att de som kräver nolltillväxt redan i dag ser ekonomin som ett nollsummespel, men jag själv skulle verkligen inte vilja leva i det samhälle de tror sig leva i idag.
peter adler
december 25, 2008 @ 4:32 e m
För att anknyta till Johan H, första kommentaren. Håller med. En aspekt är ju att 40 timmars arbetsvecka är en slags statlig norm. Finns det något reformistiskt sätt att göra den normen mindre tvingande?
Gunne
januari 12, 2009 @ 10:25 f m
Du glömmer att den moderna sjukvården faktiskt producerar sjukdommar. Detta är just en sjuk effekt av tillväxt till varje pris. Det läggs mer och mer resurser på sjukvård, men vi blir faktiskt inte alls friskare – och inte lyckligare heller för den delen. Du nämner ett annat likande fenomen när du skriver om att vi ”pluggar” längre. Det är en annan ”teknologi” som har blivit ett tvång. Valfriheten ekar mycket tomt när alla måste gå i skolan 12 år – de viktigast 12 åren i en människas liv. Så lång indoktrinering behövs nu för att anpassa oss till detta ekonomiska ymninghetssamhälle. Är det framsteg? Knappas.
Tharand
januari 19, 2009 @ 9:46 e m
Tillväxt är ett överskattat begrepp. Tillväxt i sig själv skapar varken välfärd eller högre miljö. Tillväxt i sig själv förvärrar inte heller miljön. Det viktiga är HUR tillväxten skapas.
Att, som t.ex. kristdemokraterna, tro att en ”långsiktigt hållbar årlig genomsnittlig tillväxtökning på 3%” skulle vara bra och önskvärt är farligt.
Nolltillväxt är det också ganska få som pläderar för, det kritiseras av flera ekologiska ekonomer, t.ex. Daly. Vad jag minns så förespråkar inte heller Sanne varken nolltillväxt eller en utebliven teknisk utvekling.
Jag vill se en seriösare debatt där man diskuterar de faktiska orsakerna till hållbar utveckling och hållbar välfärd snarare än att gömma sig bakom tillväxtbegreppet. Kakan växer inte av sig själv!
Mattias Svensson
januari 20, 2009 @ 7:28 f m
Tillväxt som begrepp kan knappast överskattas, tillväxten som ekonomiskt mått (BNP) kan det. Du får gärna börja med att bemöta invändningarna mot ”hållbar” utveckling om du vill starta en seriösare diskussion.