På visit hos nymoderaterna

Jag var gästtalare hos moderatpersonalen i riksdagen idag, på inbjudan av en tidigare kollega. Pratade Ayn Rand och vikten av att teori och praktik, principer och politik hänger ihop.

Vikten av tydliga definitioner illustrerade jag bland annat med Thomas Paines ödesdigra felbedömning av just begreppet ”allmänintresset” och dess betydelse för den franska revolutionen. Det ”allmänna intresse” som för Paine med självklarhet var en minsta gemensamma nämnare förebådande en begränsad och minskande statsmakt i ett av handel och frivillig samvaro blomstrande samhälle, var i den franska tolkningen en självsvåldig tyrann över varje människas hela tillvaro. Nationen och ”det allmänna intresset” gjordes till en lika despotisk och centraliserad härskare med samma mytiska överhet som all tidigare överhet, om inte mer mordisk i sin fåfänga.

Skillnaden mellan den amerikanska och franska revolutionen, mellan friheten och giljotinen, mellan samhällsfred och terror, mellan Thomas Jefferson och Robespierre, vilade på denna skilda tolkning av begreppet ”allmänintresse”.

Med detta som grund kritiserade jag sedan överhetstanken i de nya moderaternas nya frihetsbegrepp, att frihet kan vara lite vad du tycker och framför allt både frihet genom och inte bara frihet från staten. Med sådant bludder av motsägelsefulla tolkningar går frihet från att vara individens rätt, möjlig att hävda mot statsmakten exempelvis i form av yttrandefrihet och äganderätt, till att bli en avvägning som görs av statsmakten och därmed ett privilegium som staten kanske beviljar dig.

Detta är en klassisk konservativ tanke, att staten i sin klokhet ska avgöra vad människor behöver och ge detta till dem, en tanke hos Edmund Burke som Thomas Paine polemiserar mot i sitt försvar för människans rättigheter.

En bra diskussion vidtog och jag noterade ingen som verkade vara speciellt bekväm med partiledningens försök till omtolkning av frihetsbegreppet och inte heller med tilltag som att stänga diskussionen om marknadshyror eller att använda arbetslinjen till försvar för värnskatten. En fråga rörde med vilken berättelse jag skulle ta mig an väljarna 2010, mitt svar baserade sig till viss del på denna artikel.

Talarpresenten i form av en riktigt fin flaska vin, visade att Anders Borgs förmyndarlinje om att ”det är viktigare att folk arbetar än att de super” inte är helt inpiskad på kansliet. Det tackar jag verkligen för.