?Det är inte så noga med mat?

“Det är inte så noga med mat” sade min farbror när han stod i vårt kök och skrapade bort en motbjudande beläggning från den gigantiska lufttorkade skinka han och farsan senare skulle åka runt och bjuda välsmakande smakprov på i affärer. Vi åt också med god aptit. Farbror var trots allt fransk stjärnkock, så han om någon borde veta. Dessvärre kom en atombomb i vägen för affärsidén att importera lufttorkad skinka från Frankrike till svenska butiker, men det är en annan historia.

Igår bjöd Janne Josefsson i vanlig ordning stor TV-underhållning när han avslöjade hur ICA-butiker märker om köttfärs. En rutin som med ett sedvanligt populistiskt grepp ställdes mot butiksägarens andra Ferrari. Indignerade rubriker och Ringholmskt väldresserade pudlar har följt i programmets spår. Inte utan skäl, det var en del snuskigheter som avslöjades och ljuga för sina kunder får man naturligtvis inte.

Samtidigt finns skäl att ifrågasätta om någon skada egentligen är skedd. I SvD (6/12 verkar ej finnas på nätet) konstateras nyktert att allmänheten inte utsatts för någon större fara. Marie-Louise Danielsson-Tham, professor i livsmedelshygien, konstaterar att ”När kött börjar bli dåligt smakar det illa, men risken att någon blir sjuk är faktiskt väldigt liten.” Praktiken med ompacketering har alltså inte medfört några egentliga hälsorisker.

Kommer ni ihåg vad medierna var indignerade över för ett halvår sedan? Att det slängs för mycket fullt ätbar mat, vilket både representerar en kostnad och ökad miljöbelastning. Med rubriken ”Kastad mat ökar koldioxidutsläpp” skrev SvD den 25 april i år om en konsultrapport där Naturvårdsverket klagade på att svenska hushåll slänger så mycket som en tiondel av all mat. Motsvarande onödiga utsläpp på en halv miljon ton koldioxid. Amerikanska rapporter från livsmedelskedjans samtliga led talar om ett svinn på så mycket som 40-50 procent, det mesta innan maten nått fram till hushållen. Naturvårdsverkets expert på avfallshantering, Catarina Östlund, talade om ändrade attityder: ”Min gamla mormor slängde aldrig någonting. Har man upplevt brist på mat så får man nog en annan inställning.”

Visst är det lustigt. I ena fallet representerar tillvaratagandet av vad som i huvudsak är fullt ätbar och säker mat en skandal motiverad av profithunger, ett halvår tidigare den äldre generationens visdom och sparsamhet. Visst finns en skillnad: mormodern tog tillvara maten med full vetskap om dess kvaliteter, ICA har fört sina kunder bakom ljuset.

Eller har de det? Handlar det inte egentligen till stor del om att lagens bokstav är övernitiskt sträng? Vi vet alla att ”bäst före”-datum är en väl tilltagen riktlinje, för att vara på den säkersäkra sidan. Så väl tilltagen att vi i samband med avfallsproblematiken och miljöbelastningen uppmanas att strunta i den för att istället använda vårt eget omdöme, lukta och smaka. Samma bokstav ska alltså nu i fortsättningen tvinga livsmedelshandlare att kassera stora mängder ätbart kött. Vem tjänar egentligen på det?

I USA finns en rörelse som kallas Freegans. Freeganens livsstilsval är att bland annat leva av sopor, kasserade livsmedel från stormarknader. Eftersom detta kombinerats med det vanliga antikonsumistiska, antikapitalistiska nävviftandet, poserandet och protesterandet har fenomenet fått en hyfsat positiv vinkling i medierna. Houston Press rapporterar om en välutbildad medelklassyngling som av politiska skäl vägrar köpa något, och som menar att han har tagit veganismen ett logiskt steg längre:

”The grub comes from all kinds of places, including trash cans. Most discarded food, after all, is perfectly fine. Lyons and his friends eat it all the time.

Enligt Wikipedia finns även köttätande Freegans, så länge köttet hittas i soporna. Snart kan vi kanske hitta samma hoodförsedda medelklassstudenter i soptunnan vid ett ICA Maxi nära dig. Då lär det inte stå länge på förrän en reportagesugen journalist följer ungdomarnas kamp och ställer deras idealism mot de giriga företagens slösaktiga beteende. Damned if you do, damned if you don’t.

Poängen här är inte så mycket att uppmärksamma ännu ett kufigt vänsterfenomen, utan att Freeganens livsstil är så säker. Bokstavligen idiotsäker. Det om något borde skvallra om att åtminstone en del av lösningen på paniken kring ICA-fusket är en mer avslappnad attityd i våra livsmedelslagar. Att för formens skull kassera stora mängder ätbart och säkert kött, vilket både fördyrar priserna i butiken och ökar miljöbelastningen, är ingen bra lösning.