Rothstein och härskarteknikerna

Igår skrev jag om allt som Bo Rothstein uppenbarligen inte hittat på min blogg, inklusive de argument och artikellänkar som finns i samma bloggpost där den gode Bo hängt upp sig på en ordlek (tack, Sanna, för det värmande försvaret).

Men det finns en av mina bloggposter som jag misstänker att professorn har läst, nämligen den jag skrev om hur man vinner debatter på nätet fast man har fel. I andra bloggar har han nämligen luskammat kommentarsfälten efter osmakligheter, som sedan används för att smutskasta blogginnehavaren Veronica Svärd som också är hans meningsmotståndare. Det följer helt instruktionen jag gav:

’Jag har fått elaka mail!’ Det här är det närmast vattentäta försvaret mot varje debatt på nätet. Har du skrivit något som väcker reaktioner finns det med största sannolikhet bland argument och omdömen några överilade ord skrivna i affekt, säkert också några riktigt klumpiga personangrepp och epitet i personliga mail. Annars kan du säkert hitta något förklenande om du letar ordentligt bland kommentarerna. Lyft fram dessa övertramp så slipper du svara på mer seriösa invändningar, och kan dessutom framstå som martyr.”

Ska vi gissa att Rothstein med anledning av responsen på hans artikel drar till med ”den ömma tån”? Ja, vi behöver kanske inte gissa. I kommentarsfältet hos Sanna Rayman skriver Deepedition: ”Visade sig att han ser det hela som ett experiment och alla som kommenterat hans debattartikel utan att ta avstånd från den (borttagna) kommentaren av anti-semitiskt slag anser han bevisa att bloggosfären är fascistoid. Bara sådär.” Jag tar därför tillfället i akt att påpeka att jag avskyr rasism.

Så. Kan vi kanske höja nivån en smula nu?