Skatt på kunskap

I England på 1700-talet såg överheten bekymrat hur de höll på att tappa kontrollen over sina medborgare. Dessa lärde sig nämligen att läsa och skriva ihop med framväxten av tidningar och pamfletter, vilket innebar att statens och kyrkans fasta grepp om sanningen hotades av oberoende källor. Lösningen blev en ’kunskapsskatt’, en skatt på tidningar, pamfletter och annonser som infördes 1712, i det uttryckliga syftet att kontrollera förtal av regeringen och hädelse mot kyrkan (även om krigskassan var ytterligare ett motiv). Tidningar blev därmed så dyra att de kunde förbehållas de styrande klasserna. Skatten höjdes och utökades fram till mitten av 1800-talet när motståndet blev för stort.

Idag låter det kanske i förstone absurt med en stat som motarbetar kunskap med extraskatter, men det är en vana som lever kvar. Vad är progressiv inkomstbeskattning om inte en straffskatt på yrkeskompetens? Och idag finns faktiskt inte en skatt på, utan ett förbud som hindrar föräldrar från att lägga extra pengar på sina barns utbildning. Utöver statens skolpeng får inga betala mer för högre kvalitet på barnens utbildning. Fundera på det absurda i detta förbud: Det är tillåtet att köpa barnen dataspel och semesterresor, men inte att köpa dem extra kunskaper i skolan.

Istället för att gå i försvarsställning mot militanta socialdemokrater, som nu vill stärka kunskapsförbudet genom att förbjuda inte bara avgifter utan även frivilliga insamlingar, borde Alliansen avskaffa förbudet mot skolavgifter. Gör upp med statens skamliga historia av att motarbeta medborgarnas lärande och släpp kunskapen fri.