Staten och kapitalet får spel
”Så lyckas du håva in 50 EU-miljoner” lockar Svenskt Näringsliv på sin hemsida. EU har nämligen startat ett lotteri kallat EU:s sjätte ramprogram, där vinstchansen är betydligt högre än vid vanliga lotterier. Sex vinnare drogs nyligen bland 1600 deltagare. Anledningen till att det inte är fler deltagare är dels att lotteriet bara är öppet för företag, och dels att en lott består i att så grundligt smörja EU-byråkratin att ansökningskostnaden uppgår till ca 650 000 kronor. Man kan dock få ett bidrag från Vinnova (och svenska skattebetalare) på 150 000 kronor för dessa omkostnader, dvs bidrag för att söka bidrag.
För att slåss om en pott på 300 miljoner kronor (givet att de andra sex företagen fick lika mycket) har alltså 1600 företag satsat ca 650 000 kronor vardera i ansökningsbyråkrati, det vill säga över en miljard kronor. Det är i sig ekonomiskt vansinne. Till detta kommer att EU:s bidragsutdelning i sin tur är en kostnad för skattebetalarna.
Ändå vill Svenskt Näringsliv att ännu fler företag ska hetsas till förluster i detta nollsummespel om bidragspengar. De har anlitat en tipsexpert som tagit fram en mall i detta syfte. ”Du ska kunna säga att det är bra för ungdomar, för gamlingar, med mera.” lyder ett av tipsen. En märklig strategi eftersom de enda som vinner på fler deltagare är EU-byråkratin och de lobbyister som ”vet” hur man bearbetar denna.
Att det finns spel som det ovanstående gör onekligen Anders Borgs och regeringens agerande i veckan än mer cyniskt. De försvarade härom dagen monopolet för Svenska Spel (och ”folkrörelserna”, dvs nykteristernas och sossarnas respektive lotteribolag). Ett monopol som inte delar ut mer än det får in, utan tvärtom genererar feta intäkter till staten (och nykterister och sossar) från det folk med låga och normala inkomster som regeringen emellanåt säger sig värna. Pengar som alltså bland annat går till kostsamma EU-bidragslotterier för dem som har råd att delta.
Staten ska nog över huvud taget låta bli det där med att arrangera spel om pengar. Liksom EU.
JohanH
augusti 31, 2007 @ 10:13 f m
Jag har själv jobbat med det där fast inom tidigare ramprogram. Dvs. söka pengar – jobba i projekten – och i ett senare fall även utvärderat ansökningar.
Till det positiva hör att om man verkligen har en bra forskningsidé så kan det vara utomordentligt givande att jobba med projektet tillsammans med folk i andra länder. Något som knappast skulle bli av om inte EU sponsrat det hela.
Men sedan blir det ju efter ett tag som du säger. Allt stelnar i en trist spiral av gamla idéer och gynnande av den som har bäst kontakter och bäst kan smörja penninggivarna med rätt buzz-words. Allt med ett brett skyddande paraply av floskler om dess viktighet över sig.
Vad man kunde lägga till är ju att de är nästan exakt samma sak även när man söker svenska forskningsmedel. Konstiga högtravande program, mycket tid för ansökningar, gynnande av de med kontakter och konservativa idéer.