SVT:s historieretuschering fortsätter
Så var det dags igen. Statstelevisionen hyllar sig själv för tvångsuttaxerade medel i sändningsmonopolet. De kallar det ”fri television”, där ”fri” betyder statskontrollerad och statsfinansierad, vilket förmodligen förklarar en del av SVT:s blindhet mot att helt statskontrollerade samhällen, som de kommunistiska, faktiskt är ofria.
Förra årets självförhärligande kampanj ”50 år med Fri Television” innehöll bland annat bilder från Berlinmurens fall, vilket dock skildrades med dysterhet i statstelevisionen när det begav sig:
”Vi går tillbaka till Aktuellts studio den 10 november 1989. Alfredius har radat upp kännarna bredvid sig. Inga östeuropéer, givetvis inte, inte heller någon borgerlig politiker (under perioden 8-12 november är de bannlysta från Berlinbevakningen), men väl the usual suspects.
Katarina Engberg. Jörn Donner. Dieter Strand.
De ser alla ut att komma från sin egen begravning.
Alfredius frågar: ”Dieter Strand, har du nånsin förbannat muren?”
Aftonbladets välkände reporter ser då tankfull ut och säger att det retat honom när ”svenska tjejer” vid gränsen tvingats visa sina handväskor. Men det han egentligen har på hjärtat är något annat. Trots att det är ”ett halvt historiskt ögonblick” önskar han formulera ett ”försvar” för muren.
Vid dessa ord nickar de andra i studion gillande.”
(Jens Christian Brandt i DN Kultur 9 november 2004.)
SVT försökte alltså i efterhand retuschera sin historik kring Berlinmurens fall. I andra fall hade man kanske önskat sig om inte en retuschering så i alla fall någon lärdom av historien. Förra året vid den här tiden högtidlighöll SVT diktatorn Fidel Castros 80-årsdag. En av tre kommunistiska gäster (av tre) i studion var filmaren Dick Idestam Almqvist som 1976 åt SVT gjorde ett hyllningsporträtt av Fidel Castro, ”Historien ska ge mig upprättelse”. Han berättade i en annan intervju om stämningarna på 1970-talet:
”Det får man ju förstå att nästan hela massmedia var ju befolkad av vänstermänniskor då. Det var ju så. … [det] fanns ingen debatt, det fanns en vänsterdebatt. Det var ju så i tio år. Och då gör man ju på ett visst sätt.”
Så var det då. I årets propagandaoffensiv försöker SVT profitera på minnesvärda sportögonblick, som om vi inte fått enormt mycket mer sport i rutan efter att de förlorat sitt sändningsmonopol. Det är rätt mycket öststat över den historieskrivningen också.
Jonas
november 19, 2007 @ 3:30 e m
För den som är intresserad av att veta hur mycket fotboll och ishockey plus en del andra sporter man kan se på TV nu jämfört med för 20 år sedan rekommenderas http://www.tvmatchen.se. Under en lördag idag kan man se fler matcher än under ett helt år under SVT:s glansdagar.
Dessutom vägrade SVT att visa motorsport för den som var intresserad av det.
Jag är stolt över att aldrig ha betalat TV-licens.
buddy jesus
november 20, 2007 @ 7:39 f m
Inte för att försöka försvara SVT på något sätt, men om man ser till vilken information som vanligtvis sprids om Kuba i Sverige, är det då inte intressant att se den förhärligande okritiska bilden av Fidel från den andra sidan?
För min del känns det lite som att se FoxNews ständigt upprepa ”Allt går bra i Irak!” 24 timmar om dygnet de första tre åren efter krigets början, utan att se missarna, statistik över de oskyldiga offren, de egna förlusterna och den kritik som riktats mot initiativet. Jag tror helt enkelt att ju mer information man får, desto lättare är det att förstå och bilda sig en uppfattning.
Jag tror inte att Kubas misär och elände för den egna befolkningen har gått någon som såg den där propagandakvällen förbi. Man får sig det till livs dagligen i alla andra medier, inte minst SVT självt.
Alla ni som INTE vet att Fidel Castro är DIKTATOR, räck upp en hand! Alla ni som INTE vet att han suttit vid makten i 50 ÅR, räck upp en hand!
Fan, jag gillar ju inte ens SVT, men i det här sammanhanget blir jag en försvarare för dem. Ibland förstår jag inte mig själv. Vad vill du se i SVT för att du ska bli nöjd? Timbro-timmen? Högläsning ur Atlas Shrugged? 🙂
Axel
november 8, 2009 @ 9:40 f m
Jag kom ihåg en Östtysk serie som SVT sände på 80-talet. Serien handlade om en Judisk familj under sekelskiftet. Serien var uttalat anti-sionistisk. Om jag inte missminner mig så sköljde det en DDR-våg över Sverige under 80-talet då Ingvar Carlsson skulle ”normalisera” förhållandet till Östtyskland. Skrev inte Ingvar bort svenskars rätt till sin konfiskerade egendom i DDR i samma veva?