Thomas Paine diskuterad

Igår mötte jag två konservativa och en socialist i debatt om Thomas Paines Människans rättigheter på Timbro.

I min inledning försökte jag bena ut vad som gör Thomas Paine intressant idag, inte minst för liberaler. Jag pekade på Paines försvar av frihandel och en harmoniliberal utgångspunkt i att friheten för var och en att utvecklas längs sina egna vägar och i sitt respektive yrke för människor samman, förbättrar deras trygghet och utvecklar civilisationen, roller som makthavare älskar att tillskriva det formella styret, staten och politiken. Detta avslöjar Paine som prål och utanpåverk, men också som närmast en fördom bland intellektuella exemplifierad av Edmund Burke. Istället för att ens pröva eller se hur människor av divergerade språk, politiska styren, kulturer och religioner i USA lever samman givna stor frihet, börjar de direkt fundera över hur man kan styra och ställa med folket. Den enkla tanken på frihet som en rättighet för alla människor ger vika för den primitiva, om än intellektuellt kittlande, matematiken kring att härska och ställa tillrätta.

Klas Gustavsson redaktör på Fronesis tog upp att det idag inte finns någon fransk revolution, en stor fråga för alla att förhålla sig till, vilket försvårar för passionerade pläderingar av Paines slag. I övrigt menade han att mänskliga rättigheter under 1900-talet prövats och förkastats. Knytningen till territorium som inte minst märks i behandlingen av statslösa flyktingar och papperslösa som blir rättighetslösa visar att teorin har svårt att bli praktik.

Adam Nelvin gav ett porträtt av föremålet för Thomas Paines kritik, Edmund Burke. Han påpekade att Reflektioner om den franska revolutionen var ett brev till en fransk adelsman och hade tagit sig annorlunda form som en mera allmän appell (och om han inte varit förälskad i Marie Antoinette). Burke som alls inte var någon reaktionär, utan brittisk whig, slaveri- och kolonialiseringsmotståndare som varit kompanjon med Paine i försvaret av den amerikanska revolutionen vände sig i det franska fallet mot ambitionen att totalt bryta med alla traditioner och riva ner all ordning.

Roland Poirier Martinsson ägnade sig åt att förklara varför Paine hade fel och Burke rätt. Han menar att Paine är osammanhängande och att många därför kan tycka sig hitta stöd för sin uppfattning. Bland annat finns ingen hållning till motsättningen mellan klassisk liberalism och socialliberalism i det svårförenliga i lika rättigheter eller lika möjligheter. Den enda moderna referens han hittat till Paine var på Social Services hemsida som menar att Paine uppfunnit välfärdsrättigheterna. Hade Paine verkat idag trodde Poirier Martinsson att han hade varit verksam i Attac-rörelsen.

Det senare var naturligtvis en välfunnen polemik och trög som jag är kom jag inte på några snabba repliker. Jag förstår att man kan se Paine som en förlaga till välfärdsstaten, men delar samtidigt inte den analysen. De välfärdsreformer han skissar på i Människans rättigheter är inte menade att garantera tryggheten (som framför allt kommer från samhället, inte från styret), utan är mest bakåtsyftande korrigeringar för att avhjälpa den värsta fattigdomen och några tidstypiska orättvisor. Den progressiva beskattningen av godsegendom (inte av inkomster) i England motiverades exempelvis med hur dessa förvärvats. I USA konstaterades i motsats att ”[d]är äro de fattiga ej förtryckta, de rika ej privilegierade. Fliten förlamas ej av ett hov som lyser med sitt prål på dess bekostnad. Deras skatter äro lindriga, därför att deras styrelse äro rättvis”. Av detta blir det rätt klart att det vare sig är nivelleing och än mindre någon högskattestat som eftersträvas. Tvärtom sker alla välfärdsreformer inom ramen för en budget som minskar de totala statsutgifterna och först och främst sänker skattebördan.

Om det är en tolkningsfråga huruvida man ska påstå att Paine ligger till grund för välfärdsstaten, så är det bisarrt att påstå att denne frihandlare och skattemotståndare skulle ha sökt sig till Attac. Paine såg frihandelns utbredning som en i sig revolutionär grund: ”Om handeln finge verka i den allmänna utsträckning, vartill den har förmåga, skulle den utrota krigssystemet och framkalla en revolution i alla styrelsers ociviliserade tillstånd.” Han såg skatter som ett otyg: ”ett sorgligt faktum att över en fjärdedel av människors arbete årligen uppslukas av detta barbariska system.” Trots Paines naivitet i försvaret av den franska revolutionen – bland annat att det allmänna intresse som för Paine var en minsta gemensam nämnare av frihet, för fransmän i Rousseaus tradition var en självsvåldig despot – var han en röst för rättssäkerhet och rättigheter i den franska nationalförsamlingen ända tills han kastades i fängelse för sin trotsighet.