Vad menar människan?
Jag blir inte klok på Ulrika Kärnborg. Igår sitter hon alltså i en studiodebatt företrädandes kulturvänstern. Idag skriver hon att kulturvänstern inte finns. Detta i en tidning vars kulturredaktion hon igår menade drevs av en tydlig vänsterideologi, och så gjorts sedan 1950-talet. Hur får man ihop det?
Artikelns bevisföring sedan! Visst kan man räkna några tiotal anställda (inklusive all administrativ personal) på partipolitiskt oberoende tankesmedjor för att peka på att liberaler dominerar opinionsklimatet, men det motbevisar knappast att det skulle finnas en överrepresentation av socialister på landets kulturredaktioner. Om de är galna… Ja, döm själva.
Och så ständigt detta om nyliberalism. Enligt Kärnborg är nyliberalismen skyldig till att medierna är provinsiella (annars är nyliberalismen rätt förknippad med globalisering) och att den politiska debatten är ensidig (så det är nyliberalismens fel att DN Kultur bara har artiklar om planekonomi som lösning på klimatfrågan?). Nej, Ulrika, nyliberalism är inte en term man kan använda för allt man råkar tycka illa om. Det är en politisk idé om att folk ska vara fria att göra vad sjutton de vill: fria människor, fria marknader och en liten stat som skyddar varje människas rättigheter.
Fast slutet håller jag med om. Nog ”borde vi tala om en nyliberal revolution” (man kan också googla). Och nog längtar man även som liberal efter en vänsterelit med vilken man inte skulle behöva traggla det mest basala.
larry
mars 20, 2008 @ 1:43 f m
Ha, ha, nyliberalism.
Jag förstår varför intellektuellt slöa personer slänger ”nyliberal” kors och tvärs i debatten för att slippa argumentera i sak. Det låter ju nästan som nynazism. Nynazism ju är högerextremt, det får vi ju dagligen höra. Liberalism är ju också höger och nyliberalism är ju vad vi kallar äkta liberalism, alltså extrema, till skillnad från mjukisliberaler som Bengt Westerberg. Således är nyliberalism extremhöger, alltså detsamma som nationalsocialism (oavsett om liberalerna själva skyr nationalism och socialism som pesten – de har ju knappast tolkningsföreträde för sin egen ideologi).
Det lustiga i sammanhanget är att det inte finns mycket ”nytt” under solen vad gäller liberalismen. Det är samma ideér som vi haft sen iaf slutet av 1700-talet.
Konservatismen har däremot förändrats kontinuerligt och drastiskt. Idag är (de flesta) konservativa demokrater, till skillnad från förr. De vill inte längre skjuta av socialister, ha enväldiga kungar, äga slavar, ägna sig åt rasbiologi, starta krig för folksjälens skull, tvinga på folk religion, etc.
Och socialismen har även den förändrats radikalt. Väpnad revolution är inte lika populärt längre. Eller läger för omskolning, tvångsarbete och direkt utrotning av storbönder eller andra misshagliga. Inte lika mycket hänga folk i lyktstolpar. Inte heller samma vurm för folkmördande krigshetsare.
Inte lika mycket av Marx imperialism eller kvinnofientlighet. Få socialister hyllar längre Kommunistkinas eller Sovjetunionens gigantiska ekonomiska framgångar.
Men det heter ändå ”nyliberalism”. I USA är iaf ”neo-conservative” en vanligt använd term, men vem har hört talas om ”nykonservatism”, eller ännu hellre ”nysocialism”? Vore jag inte liberal kunde jag inte skratta åt hur lustigt saker och ting fungerar här i världen.
Patrik
mars 20, 2008 @ 7:37 f m
Om man har svårt att få ihop hur en person tänker, så KAN det bero på att den personen är en idiot.
Det KAN också bero på att man själv är en idiot.
Om man kan förstå hur en del människor tänker, fast man själv tycker att de tänker fel, så är nog varke man själv eller de andra några idioter, utan tycker bara olika, för att de har olika värderingar, olika kunskaper eller olika referensramar.
Folk som säger en sak ena dagen och något helt annat en annan dag är ofta idioter.