Välkommen till kloakbrunnen!

Bäste läsare. Kanske har du tittat in med anledning av professor Bo Rothsteins senaste rop på uppmärksamhet i Göteborgs-Posten, där han dömer ut bloggosfären och menar att den är ”som att öppna locket till en kloakbrunn” samtidigt som han apostroferar mig med ett lögnaktigt påstående. Innan jag bemöter de tarvligheter som skrivs om mig personligen, vill jag bjuda några exempel på varför professorn har fel i sin kritik av bloggosfären.

Rothsteins kritik, där min blogg används som ett av tre exempel, är att bloggarna ”har en självrefererande logik som innebär att man bara kommunicerar med likasinnade och utestänger alla former av kritisk reflektion av de egna ståndpunkterna” och vidare att ”bloggar inte breddar den sociala uppsättningen deltagare i den offentliga debatten och att de inte bidrar till ökad förståelse för andras synpunkter.”

Det där med breddande kan man förstås se hur man vill på. Läsare av den här bloggen har bland annat hittat kritik av stabilitetsplanen och av narkotikapolitiken (där jag fö fick korrigera en faktauppgift efter en kommentar från en vaken läsare), som jag inte hittat på annat håll. Jag har nagelfarit forskare som osakligt hyllat välfärdsstaten och Rothsteins kollegor på SOM när de hävdade att väljarna var korkade, här bedrivs mediekritik som SvD:s slagsida åt förmyndarhållet, här synas intellektuella som Göran Rosenberg och Göran Greider och myndigheter som folkhälsoinstitutet. Så recenserar jag böcker om till exempel valfrihet, kanske lite mer kritiskt än din genomsnittlige kulturskribent. Många poster rör politik. Ibland kramar jag vänsterpartiet, ibland kritiserar jag liberaler, jo även vännen Johan Norberg, även om det ofta är tvärtom. Apropå det där om att inte pröva sina idéer. Är det inte tillräckligt finns länkar till böcker, artiklar och kolumner i marginalen.

Tillåt mig alltså att tvivla på att Bo Rothsteins användande av min blogg som exempel för sina bloggkritiska slutsatser bygger på särskilt ingående studier.

Ska vi ta det här med Rothsteins direkta lögn och smutskastning också? Här är professorns referat:

”I samband med diskussionen om finanskrisen har jag hävdat att det kunde vara på sin plats att de många nyliberala ekonomer som under så lång tid hävdat den amerikanska ekonomiska modellens överlägsenhet nu kunde träda fram och förklara varför den tycks ha kollapsat (SvD 27/9). Jag ställde också frågan om det till och med kunde vara så att bristen på generell välfärdspolitik (som kräver höga skatter) kan vara en orsak till krisen eftersom avsaknaden av skyddsnät gjort att många låginkomsttagare i USA inte kunnat betala räntorna på sina huslån. Reaktionen från nyliberala bloggare består till en stor del av en uppsjö av förolämpningar medan sakargumenten lyser med sin frånvaro. Till exempel nyliberale debattören Mattias Svensson som på sin blogg har följande som huvudargument: Bo Rothstein, sug min kuk.”

Det där var ju inte sant för fem öre. I mitt blogginlägg om Bokmässan, där jag alltså var i Kraft & Kulturs monter, stod att läsa: ”Det här är montern för kultur och kraftuttryck. Bo Rothstein sug min kuk. Det var kraftuttrycken, nu hade jag tänkt tala om varför Bo Rothstein behöver mer kultur.” Om det senare handlar sedan inlägget, liksom min lilla appell på bokmässan.

Det skämtsamma kraftuttrycket tyckte jag var motiverat av Rothsteins dåliga koll där han yrvaket fäktade i en debatt där bland annat jag själv var tidigt ute. Har man skrivit ett reportage på sex sidor i Sveriges största kulturmagasin om ekonomiska kriser, så blir det lite väl fånigt när Rothstein hävdade att ”Nyliberalerna är tysta så det dånar”. Därför tänkte jag inleda med att dåna lite. Dessutom trodde jag väl aldrig att en professor när man ägnar ett blogginlägg och två artiklar (ännu en om österrikiska skolan) åt saken, skulle välja att göra kraftuttycket till mitt ”huvudargument”. Det är nu den nivån Rothstein valde.

Att jag inte orkade gå i explicit polemik mot Rothsteins sökta argument att välfärdsstaten skyddar mot låneskulder hoppas jag vara ursäktad. Det är trots allt allmänt känt att svenskar just på grund av välfärdsstaten har mindre nettotillgångar och mindre besparingar än i andra länder, och därför är känsligare för oväntade svängningar. Och finanskrisen har kommit hit också.

Mer kloak än så blir det inte kära läsare. Tack för att du läste till slut, och välkommen åter.