Vänstern och yttrandefriheten
Via Sakine och Lars Vilks hittar jag till två intressanta norska debattinlägg. Dagfinn Nordbø skrev för ett tag sedan en satirisk krönika där han kopplar religiös tro till den auktoritära vänsterns tro på det perfekt planerade samhället, exemplifierat med Trond Ali Lindstad som gått från marxist-leninist till muslim. Nordbø ställer mot detta en antiauktoritär och anarkistisk vänster som ifrågasätter dogmer. Han kritiserar bland annat begreppet ”islamofobi” som den smutskastning det är, och hånar den vänster som alltid ger sina sympatier till ett förmodat ”offer”. Denna hädiska artikel blev för mycket för tidningen Klassekampen, som sagt upp Nordbø som krönikör.
En företrädare för precis den vänster som Nordbø kritiserar får däremot stort utrymme i samma organ. Dag Solstad kritiserar yttrandefriheten, som han menar inte får användas i andra syften än de av Solstad godkända. Att yttrandefrihet skulle tillkomma kommersiella aktörer eller ”för att öka maktskillnader” (återigen denna ”offret har alltid rätt”-inställning) kommer inte på fråga. Inte heller får man karikera religiösa föreställningar, åtminstone inte muslimska. Bloggosfären är naturligtvis ett otyg, särskilt som den behagat sprida kritiska synpunkter på herr Solstad själv.
Lite censur har för övrigt inte skadat någon, menar Solstad. Litteraturen har överlevt ändå. Smaka på den halsbrytande logiken i följade citat: ”Makten har inte lyckats förstöra ett enda betydande verk. I varje fall inte som vi vet om.” Jo, det står faktiskt så. Och sant är ju att verk från de författare vars böcker förstörts eller som fängslats eller tystnat av rädsla för repressalier inte kan bedömas av eftervärlden.
Solstad säger även, vilket återkopplar till Nordbøs tes, att hans kritik av yttrandefriheten lika gärna hade kunnat framföras av en värdekonservativ. Det kanske stämmer. ”Censur är ett bra och viktigt instrument för att forma ett gott samhälle.” skrev Roland Poirer Martinsson för några år sedan under rubriken ”Inför mer censur i Sverige” (min replik).
Nu väntar vi med spänning på om även Klassekampens svenska medarbetare Ali Esbati ska sälla sig till de öppenhjärtiga censurvännerna. Eller är anledningen till att han inte tagit upp debatten på sin blogg att han faktiskt skäms en smula över tidningens linje?
Jonathan
maj 29, 2008 @ 11:55 e m
Efter att ha läst artiklarna blir jag lite fundersam. Menar du att det inte är ok att vilja bli mördad? Jag har svårt att se problemet…
Mattias Svensson
maj 30, 2008 @ 8:42 f m
Mördad, det var något som gick mig förbi?
Jonathan
maj 30, 2008 @ 10:22 f m
Sorry, my bad. Jag vill helst inte erkänna det, men jag verkar ha problem ibland att ge kontexten innan jag gör ett utfall. Jag får bättra mig.
Hursomhelst, du skriver följande i din smedjan-kolumn:
”Kannibalexemplet är inte bara makabert, det missar också poängen. Inte ens en extrem plädering för frivillig dödshjälp i vissa medicinska situationer skulle med bevarad rättssäkerhet kunna sägas omfatta någons ?önskan? att bli uppäten. Därmed är det beskrivna fallet fråga om mord, och den mördade att betrakta som ett brottsoffer.”
Jag har svår att tolka det som annat än att man inte har rätt til sitt eget liv.
Mattias Svensson
maj 30, 2008 @ 12:05 e m
Min enkla synpunkt är att om man vill att någon annan ska ta en av daga ska detta ske på ett rättssäkert sätt. Sådana krav innebär bland annat att beslutet fattas av någon vid sina sinnens fulla bruk. Huruvida någon kan hävda både sinnesnärvaro och vilja att bli uppäten tar jag mig friheten att spekulera i, även om medicinsk och juridisk expertis kan få motbevisa mig på den punkten.
Anonym
maj 30, 2008 @ 1:44 e m
”Min enkla synpunkt är att om man vill att någon annan ska ta en av daga ska detta ske på ett rättssäkert sätt.”
Detta kan jag sympatisera med. Men jag läser (kanske felaktigt) in betydligt mer i citatet. Det ser där nämligen ut som att längre än till ”frivillig dödshjälp i vissa medicinska situationer” kan man inte komma som liberal. Men som sagt, jag tror att måste vara jag som har missuppfattat något.
Jonathan
maj 30, 2008 @ 1:45 e m
Det var givetvis jag som skrev föregående kommentar.
Cosmic Girl
juni 6, 2008 @ 12:38 e m
En intressantare fråga kanske är: vad har makten INTE förstört?
Och det är även intressant att makten har manipulerat samhället så enormt att de flesta inte förstår hur hårt makten verkligen håller i spakarna…
MEN viktigt är även att det fortfarande är VI- i samhället- som tillåter dessa människor att ha ”makten över oss”.
En förändring av detta vore på sin plats =)
Många Kramar Lisa!