Se där!
Efter ett och ett halvt år sedan jag efterlyste någon som läser Per Wirtén med behållning är sökandet över. Karin Olsson på Expressen träder fram. That figures.
(Aftonbladetartikeln som Olsson kommenterar är för övrigt obetalbar humor i kategorin ”splittringen var bra och nödvändig”. Högläsning på indignerad göteborska rekommenderas.)
Gustav
januari 13, 2010 @ 2:21 f m
Hah! Knutna nävar blir aldrig urmodiga. Och så helt på pricken rätt vad gäller Josefsson/Suhonen…
Sarbaz
januari 17, 2010 @ 8:42 e m
Splittringen inom Vänstern är katastrofal. Dels för att desto mer åt vänster du går desto mindre öppenhet för andras idéer har man. T.ex partier som Rättvisepartiet Socialisterna och Kommunistiska partiet har en extrem syn på Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, dessa två partier säger att S och V sympatisörer stöder Kapitalism och fattigdom samt kallar dem klassförrädare. Samtidigt som S och V kastar skit mot varandra. Man får tycka som man vill men om vänstern varit enad i tider som denna och vänsterns media samt fackförbunden samarbetat med hela vänstern hade de röda kunnat ha makten oavbrutet i åratal genom demokrati samt genomföra reformer som skulle gynna hela folket.
Mattias Svensson
januari 18, 2010 @ 7:53 f m
Dream on.
MisterP
februari 8, 2010 @ 2:22 e m
Kapitalism och liberalism förutsätter ett totalitärt samhälle…
Ett totalitärt samhälle kännetecknas av att det är påtvingat medborgarna uppifrån. Totalitarism är ett modernt samlande begrepp för politiska idéer och system som förespråkar en centraliserad och absolut makt utan nödvändigtvis hänsyn till mänskliga rättigheter, folkets åsikter eller personlig integritet. Praktiserad totalitarism har uteslutet genom historien använt sig utav någon typ av censur och hämmande av yttrandefrihet hos befolkningen i det avgränsade området. Den totalitära regimen eftersträvar kontroll över alla områden av samhället och alla aspekter av individernas liv. Det totalitära samhället kopplas till att både den politiska och den ekonomiska sfären i det moderna samhället hade utvidgats till att omfatta hela folket i stället för som tidigare bara en liten elit. Den som vill utöva diktatorisk makt måste därför mobilisera folket för sin sak, därmed blir det totalitära samhället även totalitärt inom den sociala sektorn. Medlet är att allt skall avgöras på en marknad: vård, utbildning, arbetsliv, samhällsverksamhet, ja allt underställs marknaden – och därmed kapitalismen.
Kärnpunkten i totalitarismen var, och är, strävan att kontrollera, eller starkt påverka, alla medborgarnas föreställningar och aktiviteter. Alla skall stöpas i samma form och förvandlas till lydiga kuggar i det kapitalistiska systemet och dess produktionsapparat. För att uppnå detta måste man ta till vissa medel – en hårt styrd utbildning, propaganda, elitens kontroll över ekonomin och en organisering av människor efter militärt mönster. Av eliten kontrollerade massmedier har monopol på informationsspridningen och den offentliga åsiktsbildningen. Inga organisationer tillåts vara oberoende av kapitalismen eller marknaden. För att klara att förmedla budskapet tvingas kapitalismen ta till allt mer genomskinliga totalitära metoder för att hålla befolkningen i schack. I USA har vi redan ett avlysnarsamhälle, infört av president Bush genom olika lagar, exempelvis Patriot Act. I Storbritannien övervakas medborgarna av TV-kameror i det offentliga rummet. I Sverige fick vi vår FRA-lag år 2009.
Given i det totalitära samhället är också en, eller flera likvärdiga, allomfattande, utopiskt orienterade ideologier ? liberalismen, kapitalismen, egoismen ? som åberopar förment objektiva historiska lagar som grund för maktelitens privilegier och kapitalismens legitimitet.
MVH
MP
Mattias Svensson
februari 8, 2010 @ 5:36 e m
Om du tar av dig skygglapparna så är det just liberaler som gillat kapitalism som motsatt sig övervakningsstaten. Bara som ett litet motexempel.
Anonym
februari 26, 2010 @ 11:05 f m
Ett sånt ointressant jävla dravel. Jag orkade inte ens läsa hela Aftonbladet-artikeln. Har inte vänstern något viktigare att diskutera, exempelvis sina ledares akuta trovärdighetsproblem, arbets- vs bidragslinjen och skattepolitik för att bara nämna ett par andra saker som hos en fungerande vänster borde vara cirka 300 000 000 % intressantare att diskutera?
Sorgligt. Och en målande beskrivning av en allt mer tramsteoretisk vänster utan minsta lilla förankring i det som kallas verkligheten.