Socialliberalism i Västerbottens-Kuriren
Ola Nordebo hade igår en krönika i VK kring min artikel om socialliberalismen. Trots att han själv definierar sig som ”inte bara lös, porös, aningslös socialliberal i största allmänhet, utan därtill frisinnad anhängare av en restriktiv alkoholpolitik” är det lite kul att se att Nordebo ändå är positiv till min kritik – som han kallar ”befriande, eftersom den går emot vänsterströmmen i svensk debatt och rensar i det värsta missmodet” – och håller med om min huvudpoäng att ”socialliberalismen riskerar att bli onödigt klåfingrig med en övernitisk tro på att politiken kan lägga verkligheten till rätta”.
Därefter kommer försvaret av den socialliberala positionen, och vad jag förmodar ska föreställa kritik mot min egen position:
”Men problemet med det väldigt teoretiska, sterila frihetsbegrepp – i hög grad befriat från insikten om att reella målkonflikter existerar och att världen inte alltid är en lycklig bullerby där alla är glada och framgångsrika – som vägleder många av socialliberalismens kritiker är att det briljerar på papper men fallerar i en komplex och konfliktfylld verklighet.
I den bästa av världar skulle kanske välfärdssystem, vissa gemensamma institutioner och positiva rättigheter inte behövas. Socialliberalismen kan framstå som obegriplig för den som isolerar frihetsbegreppet från människors interaktion och samlevnad.”
Vad teknokrater och socialliberaler inte kan begripa är att den renodlade liberala frihetstanken inte bygger på något slags idyllisk avsaknad av målkonflikter eller problem. Den bygger på tanken att det är individen som har att väga olika goda (och olika problematiska) handlingsalternativ mot varandra. Det är vad frihet handlar om, att låta människor själva väga festkvällar mot baksmälla och nedsatt arbetsförmåga dagen efter, karriär mot nöje, kärleksrelationer mot aktiv fritid och semesterdrömmar mot pensionssparande. Det faktum att vi gör olika prioriteringar är en av de saker som gör en centraliserad statsmakt så olämplig att sköta sådana avvägningar åt oss alla i klump.
Socialliberalismens och teknokratins förment finkalibrerade avvägningar är i själva verket klumpiga försök att kollektivt och för alla diktera vad lärande människor på marknader med fri konkurrens klarar betydligt bättre och mer sofistikerat på egen hand, problem och ofullkomligheter till trots. Det förment förnuftiga i att (låta staten) tänka, prioritera och handla åt alla andra döljer en allt annat än realistisk syn på människan, en överskattning av fåtalet vid makten och en grav underskattning av flertalet förmodade undersåtar.
Elias
november 20, 2007 @ 12:29 e m
”Det är vad frihet handlar om, att låta människor själva väga festkvällar mot baksmälla och nedsatt arbetsförmåga dagen efter, karriär mot nöje, kärleksrelationer mot aktiv fritid och semesterdrömmar mot pensionssparande.”
Det där var ju inte så mycket problematik. Han menar nog problem av typen att en lågproduktiv människa tvingas välja mellan att jobba 15 timmar om dan eller att stjäla för sin överlevnad.
Mattias Svensson
november 20, 2007 @ 12:35 e m
Elias/
Knappast realistiskt i ett västland. Och inte mycket till problem heller. De flesta väljer i det läget femtontimmarsdagen om det är vad som står till buds.
Casparus Due
november 20, 2007 @ 4:07 e m
Den främsta invändningen mot liberalism i ”klassisk” mening är barn! Barn kan inte gärna välja mellan det ena eller det andra. Barn har mycket litet inflytande över sina levnadsförhållanden och över sina föräldrar. Det behövs någon form av gemensamt ansvar för barns möjlighet att utvecklas.
Däremot bör vuxna leva leva i ett system med maximal frihet att välja… men som sagt, barn och fihetsbegreppet, vad säger du om det?
JohanH
november 20, 2007 @ 4:28 e m
Att man kallar det (ny)liberala frihetsbegreppet ”teoretiskt” kan jag köpa eftersom det är filosofiskt, men hur han får det till ”sterilt” begriper jag inte.
Tvärtom!
Ett liberalt frihetsbegrepp baserat på negativa rättigheter går ju eaxkt just ut på att respektera andras (dvs riktiga andra människor i verkligheten) rättigheter (vilket är allt annat än sterilt), snarare än att lalla omkring och njuta av sin positiva frihet i frihetsland.
Peter
november 20, 2007 @ 4:53 e m
Lustigt nog tror jag att prioriteringen mellan fest och baksmälla är en sådan som många tycker att ingen kan hantera – kanske inte ens de själva.
Särskilt dagen efter känns det ibland som om någon borde hindrat mig. Ex ante eller mitt i skulle dock inte någonting stoppa mig från att försöka spä på glädjeruset och tömma glas och plånbok.
Jag tycker att alla anti-kollektivistiska exempel är lysande och borde öppna ögonen på socialismivrarna, men tvingas gång på gång inse att de ofta tycker att de briljanta exemplen är argument i kollektivismens och storebrorsamhällets favör. Jag kan och vill ta ansvar för mig själv, men tyvärr verkar i stort sett all jag känner vilja att någon annan bestämmer åt dem och lagar deras mat och tvättar deras kläder. De flesta är mammagrisar som aldrig vuxit upp.