3.33.54
Årets Stockholm marathon avnöjts, jo jag menar det, i ett perfekt väder. Soligt men inte alltför varmt. Även den nya bansträckningen tyckte jag var en klar fördel, loppet blir mer tre distinkta delar än två snarlika varv. (Det har dessutom alltid stört mig att passera Stadion på första varvet och bara nästan vara halvvägs.)
Och framför allt så gick det bra bortom alla förväntningar. 3.33.54 är 22 minuter bättre än ifjol, då jag konstaterade att mitt lopp var tekniskt perfekt. Otäckt jämnt tempo även i år, med kilometertider som från start till mål inte skiljer sig mer än 15 sekunder (!). Knappt någon krampkänning ens en gång och jag är märkligt välbehållen efteråt. Det kan mycket väl ha varit så att jag sprungit mitt livs mest perfekta lopp.
juni 8, 2010 @ 10:07 e m
Varför måste ni blockera hela stan för att springa omkring som idioter? Det gick ju inte att ta sig någonstans tack vara er ofräscha masspsykos. Kan ni inte springa omkring i någon ödemark någonstans? Samtidigt som den mongotävling hölls musikfestivalen Pop-Dakar. Och gissa vad, den hölls i ett avskilt hörn av Frescati och besökarna störde nog ingen annan än spärrvakten vid Universitets t-bana. Varför orsakar folkfester hål i huvudet hos arrangörerna?
Socialist!
juni 8, 2010 @ 10:57 e m
Grattis! Måste ha känts underbart! =)
juni 9, 2010 @ 8:44 f m
Mycket, mycket bra jobbat! *applåder* Och så fick du slaget den där busken också.
Min största bedrift på området är en halvmara på 1:50, och då var det fruktansvärt ojämnt tempo och med kramp i bägge vaderna från ca 12 km 🙂 Men jag är ju så mycket yngre, så jag har inte haft lika mycket tid på mig att öva :p
juni 9, 2010 @ 11:20 f m
Grattis! Håller helt och hållet med och fick också ett ordenligt sänkt pers. Anmälde mig till 2011 på iPhonen på väg hem till Vaxholm 🙂
juni 9, 2010 @ 10:53 e m
Angående forskningen kring maratonlöpares utveckling: vet inte hur länge du hållit på men det ska visst finnas en del statistik som talar för att man når sin ”peak” efter ungefär tio års tävlande, oavsett egentligen hur sent i livet en maratonkarriär inleds. För egen del innebär det att jag når min topp någon gång kring 2017, förhoppningsvis då på tider under tre timmar. Detta förutsätter givetvis också ambitiös träning.