Påven – en omoralisk lögnare
Jag fattar inte hur folk kan hysa någon som helst intellektuell eller moralisk aktning för påven Benedictus XVI. Igår predikade han att själviskheten förstör jorden. I DN citeras han säga att ”ju rikare människor blir desto mer plats tar de åt sig själva. Och desto mindre plats blir det åt andra” och att ”Människan är så självupptagen, hon är så angelägen om allt utrymme och all tid för sin egen skull att inget blir över åt andra åt hennes grannar, åt de fattiga, åt Gud”. Så lögnaktigt och falskt. Så billigt att försöka posera som god genom att lyfta fram andras lidande som anklagelse mot just dem som försökt göra något åt detta.
Kolla Bill Gates och Warren Buffet till exempel, som ger bort merparten av sina förmögenheter till sann välgörenhet. Pengarna i Gates stiftelse går bland annat till att åstadkomma en grön revolution i Afrika, att hitta vaccin och botemedel till farsoter i tredje världen som hiv/aids och malaria och att ge mikrolån så att de fattiga kan lyfta sig själva. Teknik, välstånd och välvilja i ambitiös och professionell samverkan. ”Mindre plats åt andra” – pyttsan!
Jämför detta med den av Vatikanen helgonförklarade Moder Theresa vars ”välgörenhet” bestått i att låta fattiga människor dö, ofta helt i onödan och under plågsamma och primitiva förhållanden (dock vederbörligen döpta) . Alltmedan de miljarder Moder Theresas stiftelse samlade in ansamlades i Vatikanens bankvalv. (Läs Sterns avslöjande artikel här)
Visst kan man säga att Moder Theresa levde ett sant självuppoffrande liv, trots att hon mot slutet unnade sig den högteknologiska och smärtstillande vård hon livet igenom förnekat andra, medan Gates och Buffet säkert inte själva missunnar sig livets goda. Vad vi borde lära av detta är att självuppoffring inte för något gott med sig, medan egenintresset mycket väl kan vara en drivkraft för generositet.
Som Stefan Einhorn skriver på DN Debatt ligger det i en människas rationella egenintresse att vara vänlig och generös mot andra. Det är något helt annat än att vara självutplånande osjälvisk i enlighet med Vatikanens offerlära, vilket bara skapar fattigdoms- och lidandedyrkande monster som Moder Theresa. Gates och Buffets generositet och verksamhetsidé tyder snarare på att ju större framgång man har i livet, desto välvilligare inställd bli man till mänskligheten i övrigt.
Se där ett själviskhetens evangelium så här i juletid.
Henrik Sundholm
december 25, 2007 @ 7:35 e m
Fullt sant. Den som beundrar påven eller Moder Teresa är förmodligen inte en vän till mig.
Michelangelo
december 25, 2007 @ 7:56 e m
En god gärning skall begås i det tysta. Basuneras den ut, förlorar den sitt syfte och blir till ett självändamål, för att själv framstå som god. Följdaktligen blir alltså de enda goda gärningarna okända och hjältarna kommer aldrig att exponeras….
Michelangelo
Henrik Sundholm
december 25, 2007 @ 8:23 e m
Åjo, kända hjältar finns det gott om. Och kända goda handlingar finns det också gott om. Påstår man att alla hjältar är okända, då påstår man ju faktiskt också att alla kända människor är medelmåttiga eller ännu värre. En hjälte blir inte sämre för att han är känd, och hans handling blir inte sämre för att den märks. Tvärtom faktiskt. En person eller handling som ingen lägger märke till, den lär inte ha så mycket värt att märkas fäst vid sig.
McVicar
december 25, 2007 @ 8:55 e m
Michelangelo:
Det där har du inte tänkt igenom alls. Så länge ”basunerandet” påverkar gärningens konsekvenser är det fortfarande en god gärning.
Om en rik person ger 1000 kronor till en fattig så minskar inte summan, oavsett hur mycket den rike än babblar om det. Det enda som kan ändras är att den rike blir sedd som en skrytmåns. Men gärningen består!
Amon
december 26, 2007 @ 1:26 e m
Två filantroper. Wow. That showed him!
Och vad gäller argumentet om välgörenhet som självändamål för egocentriker… som man känner sig själv känner man andra.
Henrik Sundholm
december 26, 2007 @ 4:46 e m
Okej, en detalj, men ändå. Att en rik person ger 1000 kr till en fattig är förstås inte gott av nödvändighet. Man måste även faktorera in vem den rike personen är, och vem den fattige personen är. Om den fattige personen råkar vara en reinkarnation av Adolf Hitler (bildligt talat) skulle det inte finnas en tillstymmelse av godhet i handlingen att stödja honom. Fattig eller ej. Exempelvis.
Mattias Svensson
december 26, 2007 @ 5:05 e m
Amon/
Två personer som med råge spöar det bästa katolska kyrkan har att komma med (det gör förvisso alla anständiga människor). Det finns fler.
Sedan ligger ju godhet inte främst eller endast i hur mycket man ger bort till andra. Men för att falsifiera påvens tes om att ju rikare, desto mindre utrymme för andra räcker det gott och väl.
cmo
december 26, 2007 @ 5:27 e m
Falsifiera påvens tes!? Jag trodde han talade om samhället i stort och hur vi i vårt överflöd (paradoxalt nog?) sätter allt mer värde på det materiella och allt mindre på andliga och sociala värden. Även om Gates och Buffet skulle vara undantag (vilket de nog inte är) så falsifierar det inget alls.
Mattias Svensson
december 26, 2007 @ 8:14 e m
cmo/
Påvens påstående att ”ju rikare människor blir desto mer plats tar de åt sig själva. Och desto mindre plats blir det åt andra” är ju falskt på så många plan. Var har andra människor störst utrymme att själva förverkliga sig, där andra är rika eller där andra är fattiga? Där andra är rika, naturligtvis. Men jag valde Gates och Buffet för att dessutom driva hem poängen att även om man isolerar dygden generositet så vinner de överlägset framför katolska helgon.
Om inte det motbevisar påvens tes så vet jag inte vad. Problemet med mässande potentater är att folk alldeles för sällan kollar om deras mumbo-jombo stämmer med verkligheten.
McVicar
december 28, 2007 @ 2:43 f m
Jag tror jag glömde ett ”inte” i andra meningen.
Henrik S:
Nu var poängen med mitt exempel att visa hur en gärnings godhet inte påverkas av hur omtalad handlingen blir. Att stödja någon som vill ta livet av folk och invadera grannländer är väl knappast en god gärning från början? 8)