Alarmism: En stilstudie
Apropå topplistan med falska hälsolarm hittade jag som nummer två på listan över 2006 en klassiker som borde vara sedelärande, om bensen i läsk.
”Bensen i läsk kan ge cancer” larmade SvD 060224. Små mängder av bensen hade uppmätts i läsk sedan 1990 (Ingen som tänkte på att folk faktiskt inte dött som flugor under den tiden?). Nu hade EWG, en aktivistisk miljögrupp, via en avhoppad forskare fått reda på detta och spred nyheten över världen. Detta trots att de fått svar från amerikanska FDA om att förekomsten av C-vitamin och bensoater i sig inte bevisar att de reagerar och bildar bensen, och att FDA:s egna läsktester visade omätbara eller lägre nivåer än tillåtet i dricksvatten i den överväldigande majoriteten. SvD nämner forskaren, men inte miljögruppen EWG .
I samma tidning fick alarmisterna rejält utrymme. Miljöpartiets talesman i konsumentfrågor Mikael Johansson krävde ett totalt produktionsstopp för läsk, och fick bre på med några tirader mot ”kemikaliesamhället”:
– Jag tycker att tillverkarna ska ta en time-out och sluta tillverka de här produkterna till dess man säkert vet att de är ofarliga. Det är orimligt att konsumenterna själva ska behöva orientera sig.
– Det här är ett typexempel på hur det ligger till på många ställen i livsmedelsindustrin. Jag känner att aj, aj aj vad det finns mycket i kemikaliesamhället som vi behöver ta tag i. Om vi hade haft försiktighetsprincipen och bara använde sådant som var bevisat ofarligt så skulle det inte bubbla upp sådana här nyheter.
Nog är det ett ”typexempel” på hur det ligger till på många ställen i livsmedelsindustrin. Överdrivna larm och hysteriska krav på förbud stup i kvarten. Och som vi sett i exemplet med gungorna i Kalmar gör försiktighetsprincipen knappast halt vid det ”bevisat ofarliga”. Läsken då? Jo, doserna av bensen det handlade om var naturligtvis inte farliga, vilket även konstaterades i SvD. I samma artikel påpekas lite syrligt att samma kemiska reaktion som varnats för när det gäller läsk sker i sylt och saft, samt i bär. Kemikaliesamhället i blåbärsskogen, någon?
Fast allt det där märkte nog aldrig miljöpartiet, de har skyndat vidare mot nya ämnen att varna för och förbjuda.
Henrik Sundholm
januari 18, 2008 @ 1:58 e m
Alla ”kemikalier” måste vara farliga, för de är onaturliga och förorenande och… ja. Så tänker folk verkar det som. Trots att i princip allt de äter och dricker innehåller kemikalier. Eller rentav utgörs av kemikalier (såsom är fallet med läsk: det är ju vatten och kemikalier allena).
Gustav
januari 18, 2008 @ 4:21 e m
ALLT utgörs faktiskt av kemikalier om man är bred i definitionen! 🙂
En uppsjö av de kemikalier man använder som tillsatsämnen är ju faktiskt helt naturliga, eller syntetiskt framställda, men identiska med de naturliga föreningarna. Mentol kan man tillverka av föreningar ur vissa träslag, till exempel.
Bensoesyra förekommer naturligt i en massa bär förresten, vilka ocksa innehaller c-vitamin. Har inte sett att (mp) vill förbjuda att man plockar och äter dem… 😉
Kommunalkommunisten från den oansenliga lilla Blekingska kommunen.
januari 18, 2008 @ 7:28 e m
Det verligt upprörande är att livsmedelindustrin tillåter att dumheterna får stå oemotsagda. Tack Mattia$ för att du sprider förnuftets röst! Jag talade idag med en journalist på ”Kemivärlden” – Jag lär inte bli citerad, eftersom jag ”gick igång” och försvarade och prisade gentekniken inom livsmedelsind. Kvinnan kunde inte förstå mitt resonemang om att nyttan för industrin med nödvändighet är direkt länkad till kundnyttan.
Hmm – det var inte det det handlade om – ja vet! Är bara fortfarande så här några timmar senare fortfarande irriterad över att det finns så många (s)ådana!!!
Mattias – jag lovar , jag skall intensifiera marknadsföringen av askorbinsyra o natriumbensoat – det ligger ju liksom i mitt eget intresse!!
🙂
MG
miljövanlig avfuktning av vindar och krypgrunder
februari 6, 2009 @ 4:42 e m
Jag har ett kul exempel på hur illa det kan gå om man använder försiktighetsprincipen. Under en tid fick vi inte använda bismuth, ett ämne som ”kunde” vara skadligt. Följden blev att vi fick vänta med att introducera vår avfuktare för vindsutrymmen. Stor sak? Vår teknik förbrukar en tiondel av den gamla, under 500 kwh/år istället för 5000kwh/år. Det finns ca 1,5 miljoner vindsurtymmen med mögelproblem i Sverige. Försiktighetsprincipen ledde i detta fall till avsevärd miljöförstöring.